Gerhard Törnqvist Claes Wahlund Per Westling Åke Wiberg styrelseledamot och delägare 1915 och verkst. direktör 1937. Han var allmänt känd i den stora kretsen av kulturpersoner och konsthandlare. Som bekant skrev Albert Engström en gång att Stockholms två verkliga kulturcentra var Rydbergs bar och Fritzes hofbokhandel. Död 25 oktober. Torsten Stubelius, f. 1883, arkitekt. Efter ingenjörsexamen vid Chalmers genomgick han Konstakademiens högre husbyggnadsskola och studerade vid olika utländska läroinstitut. Från 1911 utövade han egen arkitektverksamhet i Stockholm. Särskilt känd blev han, då han på uppdrag av Anders Zorn återställde källaren Den Gyldene Freden i Gamla stan. Under tio år var han medlem av Svenska slöjdföreningens styrelse och tog därvid initiativ till föreningens inriktning på industriprodukter. Han har även varit medlem av Eva Bonniers donationsnämnd för Stockholms prydande med konstverk. Död 10 april. Frithiof Söderbäck, f. 1887, direktör. Han var född i Eskilstuna, blev fil. kand, och jur. kand, och sedan sekreterare i Svenska arbetsgivareföreningen, direktöirsassistent 1919, verkst. direktör i SAF:s allmänna grupp 1921—1939 och verkst. direktör i SAF 1941—1947. Det var under det andra världskriget och de närmast följande efter-krigsåren som han hade sitt svåraste arbete i SAF. Oron på arbetsmarknaden var stor och arbetsbördan för förhandlarna betungande. Men med sin snabba intelligens och sitt goda omdöme övervann han svårigheterna. Han var vidare ledamot av ar-betsrådet och arbetarskyddsstyrelsen och av föreningen Nordens styrelse 1935—1954 samt ordförande i Svenska Institutet 1948—1955. Död 21 juni. Simon Sörman, f. 1905, professor. Född i Arvika började han sina studier vid Berggrens målarskola, gick sedan på Konsthögskolan och utbildade sig därefter till målningskonservator. Han var under många år medarbetare till Akke Kumlien vid Institutet för materialkunskap och blev 1949 föreståndare för detta. År 1959 utnämndes han till professor. Som målare debuterade han med brett lyriska landskapsskildringar och ett intimt interiörmåleri. Han har också ägnat ett stort intresse åt monumentalmåleri. Han utförde muralmålningar i kyrkorna i Boden, Arvika och Sunne och glasfönstermosaiker i Gärdhems kyrka, Arvika östra kyrka och Kristinehamns krematorium. Död 23 februari. Gustaf Thordén, f. 1894, skeppsredare. Gustaf Thordén, en av vårt lands mest kända företagare inom skeppsredarbranschen, var född i Uddevalla. Där gjorde han också sin stora, om också till sist misslyckade insats. Men dessförinnan hade han arbetat i rederibranschen i Skottland och England, och efter första världskriget hade han skapat ett eget rederi i Finland. Tillbaka till Uddevalla kom han 1945, då han köpte ett nedlagt amerikanskt världskrigsvarv och flyttade alltsammans till sin hemstad. Från sitt Uddevallavarv kunde han redan 1948 leverera ett fartyg på 19 000 ton. Från Amerika kom en storbeställning på sex supertanker på vardera c:a 68 000 ton. Under denna hans storhetstid fördes hans rederis färger ut över världens alla hav med fartyg som bar hans namn på bogen. Men så småningom började rykten göra gällande att hans koncern började bli fallfärdig. Den oundvikliga kraschen kom 1958. Han måste lämna sitt livsverk för att det om möjligt skulle kunna räddas. Men kvar står att han var en man med initiativkraft och vilja att förverkliga sina ideer. Även hans dödsfall blev en egenartad katastrof. Han var ute på en flerdagarstur med sin nya yacht Ingrid Marianne, och en kväll ankrade man vid Bohuskusten. Sällskapet gick till vila, men på morgonen saknades Thordén. Man sökte honom förgäves, men till sist fann en passerande båtförare skeppsredaren död, flytande i vattnet, förmodligen drabbad av en hjärtattack. Död 30 juni. Gerhard Törnqvist, f. 1894, professor. Född i Mjölby praktiserade han efter examen från Handelshögskolan i olika företag och blev sedan föreläsare, docent och slutligen professor i företagsekonomi, speciellt distributionsekonomi. Han var på 1940-talet ordförande i Företagsekonomiska föreningen och från 1945 ordförande i handelsut-bildningskommittén. Några år tillhörde han Stockholms stadsfullmäktige. Död 5 augusti. Hedvig Ulfsparre, f. 1877. Fröken Ulfsparre utbildade sig i sin ungdom till sjuksköterska men kom sedan som värdinna till brukspatron Per Erikssons hem på Hofors i Gästrikland. Redan som ung hade hon ett brinnande intresse för hemslöjden och fullföljde detta systematiskt sedan hon bosatt sig på Kungsgården. Hennes textilsamling växte oupphörligt i mer än 50 år och var den största privatägda i landet. Den omfattade dels gamla allmogevävnader, dels nyare hemslöjdsalster. Stora delar av samlingen utställdes på Nordiska museet 1957. Död 1 juli. Claes Wahlund, f. 1876, direktör. Efter avslutad teknisk utbildning tjänstgjorde han vid olika järnverk, bl. a. flera år i Norge, i Kristiania och Bergen. År 1926 blev han chef för Domnarfvets Jern-verk. Under sina år i Norge var han ledamot av Norges industrifond, och ett 20-tal år var han styrelseledamot i Svenska Järnbruksförbundet och 299