Erik Winge Tyra Zanderholm Eric Zetterman Olof von Zweigbergk Jämbruksföreningen. Under åren 1933—1938 tillhörde han styrelsen för Bergslaget och åren 1942 —1946 var han fullmäktig i Jernkontoret. Död 23 augusti. Otto Walde, f. 1879, förste bibliotekarie. Han var född i Förkärla i Blekinge och studerade först i Lund och sedermera i Uppsala, där han blev fil. dr 1916. Sin biblioteksbana började han som e. o. amanuens vid Lunds universitets bibliotek 1904. År 1910 blev han andre bibliotekarie och 1919 förste bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, en befattning som han uppehöll till pensionsåldern 1944. Han har gjort sig bemärkt som historisk-bibliografisk författare med särskild tonvikt på den svenska storhetstidens bibliografi samt äldre dansk bibliografihistoria. Död 4 juli. Per Westling, f. 1900, landshövding. Född i Örebro, studerade han i Lund och bedrev därefter advokatpraktik först i Linköping och sedan i Stockholm. Tidigt fick han kontakt med arbetsmarknaden och började deltaga i dess förliknings-förhandlingar. Han var en mycket skicklig medlare och var ordinarie förlikningsman åren 1938— 1945 och sedermera ordförande i ett stort antal förlikningskommissioner. År 1947 blev han landshövding i Kristianstads län. Död 31 juli. Åke Wiberg, f. 1902, överintendent. Han började som advokat i Göteborg men inträdde sedan helt i industriens tjänst. Sålunda var han en tid ledamot av Industriförbundets styrelse. Han valdes till stadsfullmäktig i Malmö och tillhörde under ett tiotal år andra kammaren. Men han hade också andra intressen. Han tillhörde sålunda Nordiska museets nämnd och utsågs på sin tid till ordförande i östasiatiska museets nämnd. År 1950 utnämndes han till överintendent. Död 25 november. Erik Winge, f. 1890, f. d. överbibliotekarie. Efter studier i Lund blev han fil. lic. 1915 och började följande år sin biblioteksbana vid Kungl. biblioteket. Efter ett par år övergick han som andre-bibliotekarie till riksdagsbiblioteket, där han efter några år som förstebibliotekarie utnämndes till överbibliotekarie 1935. I Klara församling, där han var bosatt, har han nedlagt ett stort arbete, bl. a. som ordförande i kyrkofullmäktige, i skolrådet och församlingsbiblioteket. Död 4 juni. Tyra Zanderholm, f. 1884, skådespelerska. Hela sitt sceniska liv tillbragte hon på Dramatiska teatern i Stockholm, från 1902, då hon blev elev, till 1927, då hon enligt allmän mening alltför tidigt drog sig tillbaka. Hon triumferade i komedier och lustspel, som hertiginnan i ”Gröna fracken”, Emi lie i ”Kära släkten”, i ”Jokem”, ”Hemkomsten”, ”Swedenhjelms” och många fler. Ibland steg hon över salongskomediens gränser in i karaktärsrollerna, t. ex. som Brita i ”Kronbruden”, och i den klassiska repertoaren som Portia i ”Köpmannen i Venedig” eller Cathos i ”De löjliga preciöserna”. Död 6 mars. Eric Zetterman, f. 1886, skådespelare. Född i Stockholm startade han sin scenbana vid Oscarsteatern 1907. Hans huvudsakliga område var operetten men han gjorde också operaroller i barytonfacket. Den stora publiken minns honom kanske bäst som den operettsångare, som nästan bildade skola med sina grevar och baroner ur den klassiska Wienoperetten. Han hann under sin levnad kreera inte mindre än 194 roller. Död 16 januari. Olof von Zweigbergk, f. 1901, medicinalråd. Han var född i Skara. Efter sin medicinska utbildning tjänstgjorde han vid flera lasarett, framför allt S:t Görans sjukhus i Stockholm. År 1947 blev han lasarettsläkare vid Borgholms lasarett och transporterades 1950 till Skellefteå lasaretts kirurgiska avdelning. Tre år senare blev han medicinalråd och chef för Medicinalstyrelsens sjukhusbyrå. Särskilt under de senaste åren har han ägnat personalutbildning och personalrekrytering synnerligen stort intresse. Död 16 juni. Harald Åkermark, f. 1873. Hela hans liv ägnades åt marinen. Han blev officer vid flottan 1894 och viceamiral 1934. År 1918 var han fartygschef på pansarskeppet Drottning Victoria under expeditionen till Åland. Under åren 1923—1927 var han chef för sjökommandot och sedan under sex år chef för kustflottan. Åren 1934—1948 var han chef för marinförvaltningen. Han var allmänt känd för sin praktiska läggning och sin detaljkännedom och framför allt för sin nästan gränslösa arbetsförmåga. Död 1 november. Olof Östergren, f. 1874, professor. Han var född i Gävle, där hans far, C. L. östergren, den under märket Fjalar kände lyriske skalden, var läroverksadjunkt. År 1903 blev han docent i svenska. Hans tidigare författarskap publicerades företrädesvis i tidskriften ”Språk och stil”, i vars grundande han deltog. De främsta resultaten av hans vetenskapliga undersökningar förelåg i hans sedan 1915 utgivna stora texikaliska verk ”Nusvensk ordbok”. År 1954 måste han på grund av försvagad hälsa avstå från ordboksarbetet och fick då statspension. Han tilldelades 1940 av Svenska Akademien Karl Johanspriset för sina förtjänster om svensk språkforskning och språkvård. Död 14 oktober. 300