Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
JOHAN HENRIK KELLGREN
Ur MINA LÖJEN.
Jag ler — o gudar, nöjets gudar,
er anblick föder mig på nytt,
I mina tankars klädnad bytt
från sorgedok till glädjeskrudar.
Som jorden vid den tända dag 5
i solens lånta färger prålar,
så från ett klarnat sinne strålar
det ljus, som stundom med behag
vår levnads nakna öken målar.
Jag ler — fly bort, du dårars här, 10
som dig med självgjord smärta sårar!
Oskära ej med dina tårar
den vers, åt löjet helgad är!
Fly, att av dagens ljus förgäten
i skrevors natt bland uvar bo, 15
och våga ej med dina läten
att störa mina kvädens ro.
En trögväxt ört på jordens yta
var visdom förr, så är den nu.
Dock kan ett Grekland billigt skryta 20
— må icke Sverge det förtryta! —
dess visas antal steg till sju.
En bland dem sägs ha alltid skrattat
åt vad som hänt, åt dygd och brott.
En annan åter ögat mattat 25
att gråta över ont och gott.
Om en av mina vänner frågar,
vem mest av dessa prisas må,
jag öppenhjärtigt svara vågar:
de voro narrar båda två. 30
Allt har sin tid, men dårar strida
mot ordning, tid och skick och allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
