Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN HENRIK KELLGREN
varav man tionde kan få,
vad jag i fåvitsk blindhet säger,
må ljusens barn ej akta på.
Jag må ju le, när I prediken
om denna snöda världs förakt
och likafullt med allo makt
för gunst och vinst och vällust fiken.
Er vård att våra själar söva
med hopp om evig själaro
och jorden till er själva röva
och själva njuta, då vi tro;
ert helga hat, vars vreda vågor
ej nånsin stillas i er själ;
ert kristna nit att för vårt väl
oss skära genom blod och lågor;
och allt det andeliga gräl,
som plär en pöbels lättro gäcka:
allt må ju med fördubblat skäl
till löje mer än vrede väcka.
Åt er, åt er, I tidens lärde,
jag ofta hjärtligt skrattat har;
åt edra frågor utan värde
och edra meningslösa svar;
ert raseri att allt förklara,
evad som hänt och aldrig hänt;
er blinda vördnad att försvara,
vad ålderdomen tänkt förvänt;
er konst att över hårstrån kiva
och skriva, skriva, skriva, skriva
i kors och tvärs och med och mot;
att känna noga jordens klot,
och vilken väg dess rullning tager,
men ej den kraft, som hjärtat drager,
och ej dess brist och ej dess bot.
Vad mera löjligt än er möda
att här ert liv i brist föröda
för ärans liv i minnets sal?
19
105
110
115
120
130
135
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
