Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
JOHAN HENRIK KELLGREN
Det vore bördens rätter kränka
att ej de höga först bele.
Ack, när jag deras liv beskådar,
så fullt av laster, prakt och tvång;
den glans, som ingen värme bådar,
och yrslan vid sireners sång;
det stoj, som endast örat fyller,
då själen tom och hungrig är;
det glitter livets skal förgyller,
då masken själva kärnan tär;
den goda ton, som mera gäller
än vett och dygd och skicklighet;
det falskhets gift, som oskuld fäller
med en belevad nedrighet;
de nycker, som förtjänsten döma,
som blindvis lasta och berömma
och slutas med ett: vare sagt;
den träldom hos en överherre,
som dubbelt hämnas på de smärre;
det nit för egen vinst och makt,
som säljer fosterlandets lycka
mot rätt att i sin mån förtrycka
och sig med band och stjärnor smycka
och dunsta muskus och förakt;
den svarta list, de djupa ränker,
som döljas under vänskaps larv;
den skyddningsblick, en Midas sänker
till dem, som snillet fått i arv —
när jag hos er, I lyckans söner,
så mycket argt och uselt ser,
jag all er brist och dårskap röner
och utav harm och ömkan ler.
I Levi barn, tan intet illa,
om jag åt eder skratta törs!
I mån ju nöjas att förvilla
det folk, som rikta kan er börs;
men jag, tyvärr, som intet äger,
70
80
90
95
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
