Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ESAIAS TEGNÉR
Med friska ögon vill jag blicka
omkring mig i den sjuka värld.
Den gyllne lyran skall ej klinga
om kval, dem själv jag diktat har,
ty skaldens sorger äro inga 53
och sångens himmel evigt klar.
Så länge över tappra fäder
det stjärnerika gravvalv hängs;
så länge friska nordanväder
än sjunga Sveas barn till sängs: — 60
så länge nordens bröst bevare
sin undersköna stämmas gång,
och berg och dalar återsvare
den manliga, den svenska sång!
MJÄLTSJUKAN.
Jag stod på höjden av min levnads branter,
där vattendragen dela sig och gå
med skummig bölja hän åt skilda kanter;
klart var däruppe, där var skönt att stå.
Jag såg åt solen och dess anförvanter, 5
som, sen hon slocknat, skina i det blå;
jag såg åt jorden, hon var grön och härlig,
och Gud var god, och människan var ärlig.
Då steg en mjältsjuk svartalf upp, och plötsligt
bet sig den svarte vid mitt hjärta fast; 10
och se, på en gång allt blev tomt och ödsligt,
och sol och stjärnor mörknade i hast;
mitt landskap, nyss så glatt, låg mörkt och höstligt,
var lund blev gul, var blomsterstängel brast.
All livskraft dog i mitt förfrusna sinne, 15
allt mod, all glädje vissnade därinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
