Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ESAIAS TEGNÉR
Det språk, vars toner ligga mitt emellan
vad Norden djupt, vad Södern klangfullt har,
ett bortglömt barn, som kom i samkväm sällan,
steg fram och speglade sin bild i källan
och häpnade att se, hur högt, hur skönt det var.
Och då sjöng Gyllenborg, en mäktig ande,
fast stundom rimfrost på hans vingar låg.
Ack, klippor finnas, där vi alla strande,
och även dikten har sin frusna våg.
Men stark var bågen, som den ädle spände,
och pilen skarp, som sökte opp sitt mål,
och allt, vad mänskohjärtat djupast kände,
steg fram och grät i Människans elände
en djup, oändlig suck, vårt släktes modersmål.
Bredvid hans sida, drömmande och stilla,
satt Creutz och band på rosor utan tagg
och diktade om Åtis och Camilla
en sång av västanvind och morgondagg.
Den sången är en dröm ur gyllne åren,
en gång i livet av vart hjärta drömd,
fast ej så skön, fast ej så himlaboren,
en sång, så ljuv som lärkornas om våren,
öm, enkel, oskuldsfull — och därför är han glömd.
Giv plats, giv plats, ty Nordens vingud nalkas,
och sången svärmar kring hans vigda mund.
Hör, hur han skämtar! Se, hur glatt han skalkas
bland nymferna uti den gröna lund!
Men ack, hans glädje ligger ej i kannan,
ej i idyller, som han kring sig strött:
hans druckna öga söker än en annan,
och märk det vemodsdraget över pannan,
ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrött!
I Djurgårdsekar, susen vänligt över
den störste sångarns bild, som Norden bar!
60
65
70
13
80
85
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
