Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR
det finns ej tid, som dessa toner söver;
det finns ej land, som deras like har:
en sång, som växer vild och likväl ansad,
bär konstens prägel, men försmår dess tvång,
till hälften medvetslös, till hälften sansad,
en gudadans, på gudaberget dansad
med faun och gratie och sångmö på en gång.
Därnäst hör Lidner: "Gravens portar knarra
på tröga gångjärn, domen förestår,
och lampans matta sken på marmorn darra,
och midnattsklockan ifrån tornet slår.”
Förstörd, förvissnad före mogningsstunden,
en rik, men sönderbruten harmoni,
en genius, ack, för djupt i stoftet bunden,
hur ömt begråter han i lagerlunden
var likes kval! Du hör hans eget däruti.
Men som en stilla sommarkväll på landet,
när daggen darrar uti blomsterskåln
och aftonrodnan knyter rosenbandet
kring västerns lockar, kring de lätta moln,
på ängen samla sig till dans de unga,
de gamla till rådplägningar i byn,
sitt matta guld i vinden skördar gunga,
rn blomma doftar, alla fåglar sjunga,
och frid och salighet se ner ur aftonskyn;
så är det i din sång, o Oxenstierna:
Italiens himmel över Nordens berg:
Din sångargratie är en sydlig tärna
och sydlig även glöden av din färg.
Vad solglans ligger över Dagens stunder!
Hur klangfull lian genom Skörden går!
Och Hoppet, livets tröst och diktens under,
hur blev det diktat under furulunder?
73
95
100
105
110
115
120
125
Jag undrar mången gång, men gläds, att du var vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
