Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABEL VILHELM AUGUST STRANDBERG
Vårt blod är gott, när det på bröstet rinner;
men knappt en kvinna ser med tålamod,
att det av skam på våra kinder brinner.
MITT DÖDA BARN.
Lugnt jag min lyckas summa vägde
mot lyckan under högre tak,
fastän den rikedom jag ägde
var sammanförd i små gemak.
Och som jag ej var med i ringen
kring statens fullbesatta bord,
så slapp jag trängas, och med ingen
behövde jag att byta ord.
Så bjöd jag världens ävlan spetsen
och gläddes åt den dag, som var;
men så bröt döden in i kretsen,
och då först blev jag fattig karl.
Ty tar du blommorna från tuvan,
så står hon skövlad snart och tom,
och tar du ungarna från duvan,
så har hon ingen egendom.
Det blåste ingen fläkt av oro,
du ljuva barn, de ögonblick,
då dessa mina armar voro
den vagga, där du slumra fick.
Jag var, när du om halsen höll mig,
en gammal kvist, som gått i knopp;
och såg du opp, det föreföll mig,
som ett juvelskrin sprungit opp.
10
15
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
