Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG 23
I KLOSTERCELLEN.
Gamle munken putsar lampan, styrker sig ur fyllda
kannan.
Han kan pränta, han kan dricka fullt så väl som någon
annan.
För det ena kära värvet har han ej det andra glömt:
fyllt har gubben mången kodex, flera bägare han tömt.
Se, nu textar han så flitigt med en gammal bok framför
sig, 5
tryggt utöver pergamentet konstförfarna handen rör sig,
och av barnslig glädje lyser, då han ser sitt vackra pränt,
gubbens panna, själv ett åldrat, skrynkligt, gulnat
pergament.
Vad han skriver, vilka tankar, bryr den gamle icke mycket ;
riktig avskrift och siratlig är för honom huvudstycket. 10
Åt var kapitäl, som lyckats, ler han glad och hämtar kraft
till ett “vidare i texten” ur de milda druvors saft.
Medan så sitt kall han sköter, är den tysta cellen vorden
hylsan kring ett frö, som fälldes av ett ädelt träd till
jorden,
handen kring en liten låga, flämtande för vind och drag, 15
liten låga, som skall varda stor en gång och göra dag.
Om han visste, vad han verkar, kanske skulle då han kasta
pennan med ett “hjälp, Maria!” och till bönkapellet hasta.
Ej du vet det, dogmens fånge, att du frälst ur glömskans
hand
formeln, som en dag skall lösa andarna ur dogmens
band. 20
Ensam är du ej i cellen: tyst, osynlig, vid din sida
dväljs ett sändebud från honom, vid vars fot eoner bida.
Det är han, som styr din penna, där hon går så segerrik
för att rädda Platos himmel och Perikles republik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
