Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 VIKTOR RYDBERG
Drick, du gamle, ljuvt är vinet, och det fröjdar dig i
själen, 25
och gör färdig, förrn du somnar, den där nya kapitälen!
Över tusenårig avgrund så en bro du stilla slår
mellan tusen år bakom dig och framför dig tusen år —
bron för tanken, som skall grusa fängseltorn och krossa
bojor.
Men i mörker höljas ännu herrars slott och trälars
kojor, 30
genom klostergluggen skimrar gamle munkens lampa matt,
och utöver världen skrider medeltidens stjärnenatt.
SNÖFRID.
I kvällens mörker och stormens larm
han hörde en röst vid sin fönsterkarm:
“Gunnar,
nu går det böljor över sjö.
Kom, jag vill se, om din håg är varm, 5
om mod kan bo i en gossebarm;
kom, gunga på våg en huldremö!
Och rädes du icke för svek och harm,
Gunnar,
då styra vi ut till din lyckas ö”. 10
Det var Snöfrid.
Djupt i skogen stundom såg han henne;
älskligare huldra aldrig fanns:
skön hon var med blåa ögons glans,
gyllne lockar om det vita änne. 15
Han ilade ut, hon tog hans hand;
så gingo de ned till sjöastrand.
“Snöfrid,
hur fager du är i din silverskrud!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
