Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG
Och månen rann upp vid skogens rand
och lyste ur moln med rödgul brand
å seglet, som spändes på ungmöns bud,
och snäckan hon sköt i skum från land.
“Snöfrid,
vi gunga på våg, mina drömmars brud!”
Vid hans sida
sitter hon och lyss till vindens saga,
skådar drömmande till månens klot;
runt omkring dem dånar vågors hot,
runt omkring dem stormens röster klaga.
Nu vräker en bränning mot stav och stam;
där skjuter en berghög udde fram.
“Gunnar,
vi syna guld i månljus natt”.
Så locka små troll i dvärgaham;
de locka och vinka från bergets kam:
“Kom, gosse, tag din lycka fatt!
Vi skola dig fria från armods skam.
Gunnar,
giv oss din själ, då får du vår skatt”.
Det viner i luft, det skummar på fjärd,
där brusar nu fram en rasande färd.
“Gunnar,
där kommer Utgårds vilda jakt!”
De komma med lurar och fanor och svärd
och ryta sin dövande hyllningsgärd
åt våldet, som Midgård i kedjor lagt.
Giv oss din själ, och i minnets värld,
Gunnar,
ditt namn skall stråla med ärans prakt”.
Nu syntes en vik, där månen göt
sitt skimmer och böljan domnad flöt.
25
20
25
30
35
40
45
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
