Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMORN [ RINGDANSEN.
31
"Liten är du,
Så stor är jag,
Små äro vi båda.
Fria nu, hvart du fria vill,
Mig far du aldrig." (Arv. III. s. 284.)
Uttryck af samma stämning finner man i åtskilliga
löjliga bröllops-lyckönskningar, hvilka i dansvisorna
förekomma, t. ex. i visan "De stolta Nunnor." Men tydligare
framträder humorn, när midt uti en skildring af romantisk
färgton med högtspända känslor plötsligen inkastas ett
stycke bastant prosa; så bland andra i "Ungersven spände
sin båge." Denna visa är hållen i romansens tonart och
är en bland de mest mimiska af detta slag. Ungersven
går ut att skjuta foglar, men pilen träffar hans kärestas
lif; i förskräckelsen dånar han och på två timmar talar
ban ej ett ord. Jungfrun är otröstlig, men slutligen
kommer ungersvennen till sans, stiger upp och dansar med sin
käresta, och ofvanpå denna rörande tilldragelse sjunges:
"Det går väl an att leka, så länge vi är två,
Men annat kommer efter, när vaggan börjar gå.
Det går väl an att leka, så länge barn ej gråt’,
Då få vi intet sofva för sådan olåt." (Arv. III. s. 214.)
Dessa slutversar bidraga äfven att ställa visan i dess
rätta ljus och afslöja den ironi, som genomgår densamma.
Vill man åter höra huru den öfvergifna lustigheten
låter sig förnimma, lekande med sammanhanget emellan
tingen, kastande allt om hvartannat och görande sina
bizarra bocksprång, då kunna vi som prof anföra:
"Om alla buskar vore spickemat,
Och alla bäckar vore soppa,
Skull’ jag ta’ mig ett stycke bröd
Och sätta mig till att doppa."
"Och all den kärlek jag till dig bär,
Den hänger jag upp i skorsten;
Hvar gång jag uppå spjellet drar,
Så faller den ner i aska."
(Arv. El. s. 300.)
Det lifliga natursinne, som utmärker all folkpoesi,
återfinna vi uti dansvisorna, ty den enkla okonstlade
glädje, som genom dansen ger sig luft, är med fröjden åt
naturens skönheter nära befryndad. Blifva än oftast dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
