Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
HTTRIT FOLKET PÅFINNER LEKAR.
tiska anlagens liflighet, utan äfven huru de understöddes
af en viss uppfinningsförmåga och huru i deras yttringar
en strängt sedlig känsla uttalade sig. Vi anföra här denna
märkliga anteckning.
"Det gamla nordiska bruket, att af någon utmärkt god eller
dålig gerning gifva gerningsmannen ett tillnamn, var ännu den tiden
öfligt. Den, som för en nedrig handling erhållit utmärkelsen af ett
öknamn, hade äfven det straffet, att han och hans handlingssätt
representerades på .Tulstugorna. "Du bär dig åt så att man ksn
leka jul efter dig" var ett strängt bestraffningsord. Bland de
skådespel, som jag minnes, var ett, som kallades "Träffenio,"
hvilket föreställde en den tiden lefvande person, som träffats på en
loge under det han var sysselsatt med att stjäla säd. I det hörn
af stugan, som valdes till skådeplats, såg man en person hafva
mycket brådt om med att kasta säd. I en monolog tolkade han sina
afsigter och sin oro, oupphörligt fruktande, dels att dagen skulle gry,
innan ban fått sin säck fylld, dels att natten ej skulle vara utan
vittnen. Beständigt tyckte han sig höra mennisko!] iit och lyssnade;
men lugnade sig igen. Ändtligen gol en tupp och påminte honom
att skynda sig. Han packade in i en hast och sprang mot dörren
med sin säck; men möttes oförmodadt der af ägaren, som grep och
pryglade honom, hvarunder han jemmerligen vred sig och skrek, till
åskådarnes stora nöje, som under denna pryglingsscen uppfylde
stugan med gälla skrattsalfvor. Ett annat skådespel, kallades: "Här
vinner jag." Några satte sig i en ring på golfvet, spelade kort,
drucko, söngo och höllo väsen. Då inträdde i hast en person,
svärtad i ansigtet, utstyrd med horn oeh på allehanda sätt vanställd, för
att värdigt representera den Onde, midt i ringen; tog allas
penningar och ropade med hemsk stämma: "här vinner jag!" Alla de
spelande tumlade omkull af förskräckelse; försökte resa sig upp;
men föllo igen. Denna kulltumlingsscen var glanspunkten i pjesen
oeh förfelade aldrig att väcka mycken munterhet. Ett annat stycke
kallades: "Westgötharne" eller, som de i bondspråket benämndes,
"Väjskyttarne." Mera då, än nu, kringvandrade
gårdfarihandlan-den, hvilka med höga priser och dåliga varor riktade sig icke
obetydligt ibland bönderna. De kommo vanligtvis parvis, och så
representerades de äfven nu på scenen, merendels då dansen efter
afton-varden tagit sin början. De varor, som dessa aktörer hade förvarade
i sina tvärsäckar, voro torfstycken, som vid uppvisningen kallades
tvål; plogknifvar, som utbjödos för rakknifvar; och trasor, som
benämndes näsdukar och schawlar. Vid inträdet skaffade de sig plats
medelst att svänga kring bland de dansande sina tvärsäckar, som
väl ibland vållade blånader, men dock aldrig vrede, hvar de
träffade. Derpå framtogos varorne, som berömdes på ett härmadt West-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
