Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 M. ÖFVERGER DEN STRÄNGT MORALISKA RIGTNINGEN.
krande. En sådan jemförelse anställer Hammarsköld på
fullt alvar. Men hvilken, äfven af nyare tidens förnämsta
dramatiska skalder, krymper icke ihop vid sidan af
Shakspeares jättesnille? Och hur skall det då gå för den
arme Messenius?
Man finner lätt, att det icke var ur synpunkten af
moralisk nytta, som M. valde historiska ämnen. Vi hafva
sett, att i "Tisbe" den torra moralen blifvit kastad öfver
bord, och M., som lade an på att roa sin publik, var väl
icke heller någon synnerlig vän af densamma. Men då
han såsom lärare vid ett protestantiskt universitet skref
komedier att uppföras af den studerande ungdomen, kunde
han icke alldeles förbise det sedolärande ändamålet. Hans
stycken sakna derföre icke heller inströdda goda
lärdomar, men dessa äro gemenligen klädda i satirens drägt
och framträda sålunda uti en för mängden mera angenäm
och underhållande form. Dock kunna i sjelfva verket
äfven Messenii skådespel sägas hafva tendens, och den en
dubbel: den ena en rent patriotisk, att väcka kärlek för
fosterländska minnen ocli dymedelst lifva och underhålla
fosterlandskänslan; den andra en didaktisk, att meddela
kunskap om Sveriges historia, välbeköflig i en tid, då
rikshistorien skrefs på latin och sålunda endast af de bildade
kunde läsas. Man inser dock genast, huru dessa begge
ändamål äro vida skilda från det trånga moralpredikandet,
och huru sålunda Messenius, utan att våga upptaga den
fullkomligt fria och intresselösa tonen i "Tisbe," dock iuom
ändamålsdiktningen sjelf bröt med den herrskande
traditionen och uppställde ändamål, de der icke på fantasien
inverka med samma tyngande magt som bibringandet af
en moralisk lärdom. Här må vi dock anmärka, att
sträfvandet att förnöja icke är främmande för skolkomedien;
tvertom, komedierna anbefallas just derföre, att de på ett
angenämt sätt meddela goda lärdomar. Men under
skoldramats utveckling trängde det angenäma allt mera det
moraliska i bakgrunden. Och Messenius är den, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
