Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISORNA I MESSENII DRAMER.
313
dessa äro af Messenius sjelf uppgifna vara folkvisor och
endast deras begynnelsevers är tryckt, emedan de antagas
som allmänt bekanta. Så i Disa V. 2.
I dramerna förekomma äfven två tyska visor. Den i
"Signiir består endast af tvenne vers, efter hvilka följer
ett "etc.," hvarmed sålunda angifves, att de öfriga versarna
såsom kända icke behöfva att upptagas. Denna visa är
derföre icke af Messenius. Den andra tyska visan
förekommer i "Blancka Märeta" och är utan tvifvel i poetiskt
hänseende det bästa i alla dramerna. Blott nied ringa
förändring skulle den kunna försvara sin plats bland alstren
af en nyare tysk skolas kärlekslyrik; strofer finnas, som
nästan påminna om Heine. Vi göra oss ett nöje af att
här anföra denna sång.
Schöns Lieb gedenck der Treue,
I)ie du mir hast verpflioht,
Und lass dich’s nicht gereuen
Gereueii;
Von Ilertzen meine ich dieh.
Hörstu was von mir sageu,
Das dieh in Zweiffel bringt,
Da solst du nichts naeh frågen,
Frågen,
Sulst mir die Liebste seyn.
Dir thu ich mich ergeben,
Für alle Menschen Kind,
Der jezt gewinnt dass Leben,
Leben,
Von Gott ergeben sind.
Daran solst du gedencken,
Hertz allerliebste mein,
Mein Hertz thu ich dir schenken
Schenken,
Es soll dein eigeu sein.
Ivein Mensch soll uns fort scheiden,
Allein der getreue Gott,
Der dieh und mich all beyde
Beyde,
Zusammen gefüget hat.
Huruvida Messenius diktat denna visa, våga vi icke
afgöra; men vi anse det ingalunda otroligt, ty oaktadt
all dess skönhet finner man äfven i den liksom i de
svenska visorna okh ira partier (v. 3) och vardslösade rim.
Dertill kommer, att Messenius, som så stor del af sitt
lif vistats i Tyskland, var lika hemmastadd i tyskan som
i svenskan; ja, ban måste hafva kunnat ännu lättare röra
sig som skald i det förra språket, just på grund af dess
större uppodling. Ännu mot slutet af århundradet
behandlade våra skalder vida bättre de främmande språken än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
