Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGNiLL.
331
för henne, att ban red genom Rosenlund och, när han hvilade en
stund, upprann en ros på hans arm, men föll med hast ned till aska
och sand, och då ban deröfver blef förskräckt, föll han sjelf ned och
blef betäckt med askan. Trullwijsa uttyder drömmen så, att den
konungadotter lian älskar, skall han blott en ringa tid fa njuta, sedan
skola de förrådas, han dö och hon uppbrännas. Habor tröstar sin
bedröfvade moder med det hopp, att spåkvinnan ljuger, men, menar
ban, äfven oin hon skulle tala sanning, så har dock ingen
rättsinnig konungason fruktat döden för sin hjertans kär. — Sc. 5. Sune
lemnar Habor ett kärleksbref från Signill och far befallning att hos
skräddaren beställa honom jungfrukläder af sammet. — Sc. 6.
Ha-bors far och mor klaga öfver hans dårskap, men anse biist att låta
honom sjelf råda.
Femte akten. Sc. I. Signill berättar för Thora, att hon
skrifvit till Habor i våras, och att hon nu fruktar någon olycka händt
honom, efter han ej hörts af. Thora tröstar, henne dermed, att, om
ej hennes dröm siar fel, skall han komma inom två månader.
Signill har nu ej sett Ilabor på fem år och fruktar att ej känna igen
honom. — Sc. 2. Habor, förklädd till qvinna, kommer till Sigars
hof; han gifver sig ut för att vara Isländska konung Sverres dotter
Elska, sänd af sin fader for att lära qvinnoslöjd af Signill. Han blir
väl emottagen, och Signill bjuder honom plats i sin tärnas säng,
men då ban förklarar sig dertill för högbördad, far han löfte att fä
sofva i Signills säng och äta vid hennes bord. — Sc. 3. Signill och
hennes tärnor sitta och sy, och tärnan Elin anmärker, att den
främmande i stället för att sy, skär elgar och hjortar af trä och låter
sina ögon ständigt "gå i lek" på Signill; men hon tillrättavisas af
både Elska och Signill. — Sc. 4. Elska och Signill skola lägga sig;
Signill vill att den förra skall ligga med kläderna på, men ger efter
för hennes vägran"). — Sc. 5. Elska och Signill ligga till sängs,
och Elska frågar, om Signill har någon kär, emedan hon så suckar,
och då Signill omtalar sin kärlek till Habor, svarar denne:
"Mijn hiertans vän, förglöm qvijda!
Habor ligger vidh tijn sijda."
Signill igenkänner honom och förebrår honom, att han ej kommit
med hök på arm och fört henne ut af fadrens gård; men han
lugnar henne, och de svära att dö tillsammans. Signill varnar att ej
tala så högt, ty derute ligger den falska tärnan. Men Habor fruktar
ej, ty han har sin brynja blå under hufvudgärden. – Sc. 6. Tärnan
Elin har hört samtalet och vill nu gå till konungen och förråda
Habor.
") Denna scen, som är ganska plump och visar, att syphilitiska
sjukan icke var denna tid okänd i Sverige, finnes aftryckt i A.
Linde-blads "Svenska Sången."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
