Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF l:S COirfEDIA.
349
nom bikten inför Thore. Man bör ej heller förbise, att det
tillfälle, då i detta stycke religionsförändringen sista
gången kommer på tal, är i den scen, der den genom sin
ålder vördnadsvärda brödren Mårten Pedersson införes som
en Jeremias på Jerusalems ruiner och med en vemodig
klagan afslutar den kyrkhistoriska delen af dramat. Och
ser man till, hvilka sidor af den svenska reformationen,
som företrädesvis framhållas, så äro dessa kyrkogodseus
indragning och tillåtelsen för prester att gifta sig; — då
t. ex. befrielsekriget endast upptager en scen, så behandlas
äktenskapsfrågan i 5 scener — och båda äro sådana, under
hvilka lätt orena motiver kunna inskjutas. Men ehuru
det tydligen visar sig, då vi mot hvarann väga de här
förekommande uttalanden om de båda
religionsbekännelserna, att vågskålen lutar mera till förmån för den
katolska bekännelsen; så finnes dock detta företräde
ingenstädes uttryckligen framhållet i dramat. Ingenstädes brytas
de olika meningarna mot hvarandra, ty aldrig finner man
deras sakförare sammanställda i samma scen, utan enhvar
uttalar sin åsigt i en monolog, eller, om det sker i ett
samtal, talar han alltid med en liktänkande. Väl hade
den tidens författare en stor förkärlek för monologen;
men här torde den vara väld äfven af ren försigtighet, ty
genom den är förf. befriad från nödvändigheten att
tillerkänna segren åt någondera sidan. Han tyckes också sjelf
hafva fruktat, att man i detta stycke skulle vädra papism,
hvarföre ban ock i prologen reserverar sig mot alla
miss-tydningar och anför till sin ursäkt, att i komedier skall
hvar person tala efter sin affekt, en utan tvifvel sund
estetisk grundsats, men som här får göra tjenst som
försvarsvapen.
Hela den del af dramat, hvilken behandlar
kyrkoförbättringsfrågan, förefaller nästan som ett vägande af
skäl och motskäl, och då vi erinra oss, att Johan
Messenius mot slutet af sitt lif återtog sin barndomstro, så
synes oss bela detta skådespel hafva framgått ur den strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
