Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF SKOTTKONTTNQ.
365
mon." — Se. 2. Grijmil, haruspex, berättar för Grunckel,
hedna-prest, att de gamla gudarnas beläten fallit ned och ej velat stå, då
ban uppreste dem: likaledes hade ban drömt, att en gammal man
satte eld på Odens lund, och att Frigga fåfängt sökte träffa honom
med sina pilar. De sluta deraf, att med afguderiet är slut och att
de liksom kungen och hofvet måste blifva kristna, om de vilja stanna
i landet. — Sc. 3. Sigfrid håller en lång predikan, och konungen
låter påbjuda, att hädanefter ingen må dyrka Odén, Thor och Frigga,
samt att. Odens lund skall nedbrännas. Sc. 4. Hägge och Rolle
samtala om predikan; de tycka den var rätt "mustog" och säga, att
den gått dem så till hjertat, att de ej kunde låta bli att gråta.
Rolle. "Hä geck megh hålast tä hiertat-, då han sa wij sku
een gäng göra räkenskap huru wij leffwa här i wälan."
Hägge. Män han sa, om wij troo på Christns, så ska wij få
blij lioos Gudh till ewigh tijdh, så loffwar wåre Gudh.
Rolle. Migh tycker thet är inte åth Thoor, Odén och Frigga.
Hä wij så gale hä, man ska så myckit offra them, och Folck wilja
the och ha till offer.
Rolle. Huru bäre wij oss åth mä den lille grå Gudhen, som
går och stökar i buse. Sku wij inte meer sköta om honom? Han
plä liqwäl wara wällogher, han.
Hägge. Hä är fulle så, men när ban plä dragha ifrån, så är
ban omykit elack. Jagh plä altid koka gröt åten, två gånger i
Wckon, iagh; får ban icke grööt, så blijr han sticken."
— Sc. 5. Efter en tacksägelse till Gud, ber konungen Sigfrid stanna
i Upsala och lofvar honom boning och riklig utkomst. Sigfrid
bifaller, hvarpå konungen förklarar att ban vill, medan folket är
samladt, fira sitt bröllop med sin "kära fröken," ty
"Kärleeken eij drögsmål lijder,
Ju längre som han förbijder,
Ju meer warder ban upptänder,
Brinner ehwart man sigh wänder."
— Sc. 6. Kungen prisar sig lycklig, emedan han så snart fick sitt
folk kristet;
"Ty lijka som när wij blij waar
Solen uppå himmelen klaar,
Strax hennes Strijmor sigh sprijdha
Offver hela werlden wijdha,
Altså haar Gudz ordz klaara skeen,
Strax uthwidgat sigh uthan meen
I hela mitt Rijke och Land."
En annan orsak till glädje ser ban deri, att han vunnit sin frökens
hjerta. — Sc. 7. Kungen och fröken betyga hvarandra sin kärlek;
härolden inbjuder alla stånd till bröllopet. — Sc. 8. Marskalken
utdelar befallningar till köksmästaren och till Kringfoot, samt inbjuder
ånyo alla till i morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
