Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
TRO! JEN BORGH.
sig många land. De, som bosatte sig vid Pontus, blefvo af sina
grannar förrädiskt öfverfallna och dödade; då beslöto hustrurna att
"hvarken bruka röck eller sland,
Och aldrig mera ta nål i hand,
Uthan kläda harnesk uppå
Och födha sigh med brynja blå."
Derpå hade de hämnat sina män, underlagt sig många land och
längtade nu att fa kämpa mot grekerna. Sjelf är Penthesilea mer än 40
år, men låg ännu aldrig i en mans famn; dock, säger bon, i krig
"Ther plägar jagh Manfolck smeeka,
At the blij om Kinder bleeka."
— Sc. 4. Achilles svär Menelaus trohetsed och manar att uppställa
hären, ty fienden skall komma "på thenna slätt." Sc. 5. Æneas
frågar Hector, om grekerna för Helenas skull ämna kriga mot dem,
och Hector bestyrker det, tilläggande att, såsom brefven med posten
från Grekland förmäla, har Paris der uppfört sig illa, samt att Paris
icke vill höra talas om att sända Helena tillbaka. Under det de
tala, synes fienden. Hector ropar "larm ! larm!" och jemte Æneas
uppmanar han att offra lif och blod för fosterlandet,
"Fort geen fyr, och warer ej seen,
Jager them aff platzen igen."
Sjette akten. Sc. 1. Menelaus tycker bäst vara att upphäfva
belägringen, som nu räckt i 10 år, men Achilles ger nu rådet att
bygga trädhästen, hvilket förslag han och Ulysses påfunnit. Det
godkännes. — Sc. 2. Priami tjenare berättar, att grekerna flytt och
lemnat hästen qvar. - Sc. 3. Trojanernas öfverläggning om hästen.
Midt i förhöret med Sinon afbryter stycket, emedan här flera blad
fattas. Af den ännu qvarvarande sista sidan ser man, att stycket
slutats dermed, att Æneas bär bort sin far Anchises.
Epilogen varnar för okyskhet och anbefaller dygd och visdom.
"För okyskheet wachta tigh wäl,
Hon skadar tigh till lijff och själ.
Ty fast hon än synes liufligh,
Förer hon docli fördärff medh sigh,
Om tu thet gör, ästu Gudh kär,
Ty Gudh sjelff en kysk Ande är."
Författaren till detta stycke, Nicolaus Holgeri
Catonius, var son af en kyrkoherde i Ljungby, Holgeri
Suneson Catt, som förmodligen af hemmanet Kattemåla i
Ljungby tagit sig tillnamnet, hvilket sedan af sönerna
latiniserades till Catonius. Nicolaus, hvars födelseår är
obekant, blef magister i Upsala 1625 och skall redan 1631
hafva varit lektor i filosofi vid Calmare gymnasium. I tit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
