Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACTA APOSTOLORUM.
48o
ordväxling ined presten. Elymas kommer denne till hjelp, och
apostlarna dödas med spjut och svärd, hvarefter presten välsignar Elymas
i det obegripliga språket. — Sc. 5. Mathias är i Ethiopien och
råkar ut för tvenne ethiopier, ifriga anhängare af den gamla läran;
de hata apostlen, som med framgång predikat evangelium, kalla
honom en hutlare, praekare, Buss, säckeryckare, stormund för steken
ni. m. och bjuda honom draga ur landet, eljest skall ban fä "Bin
kaka bakad." Apostlen, litande på sin goda sak och sitt samvete,
vill ej gå. Då ropar den ene
"Tagh thenne Örefijl, honom upäth!
Aff hugg skall tu wäl blifvva mätt,
Slå til Stalbroder och vrar icke seen,
Jonas. Jagh geer tigh een Örfil, som ej är slem.
Petrus. Slå til med Yxan och dräp honom ihiäl,
Thet kunna wij förswara medh godh skäl.
Jon. Jagh gifwer tigh än een klinck på Nacken,
At tu skall säga tu slap icke om snappen.
Pet, Bär nu omkull tu långe dröön,
Nu har tu fååt tin Tjufwa löön."
Sc. 5. Bartholomæus och Philippus äro i Indien. Två indier
tala om landets rikedom, dess många djurarter, dess handel m. m.,
men frukta förfång af den nya läran. De få se apostlarua ocli
öfverfall dem. Den ene slår Bartholomæus till döds med en stång, den
andre ränner en knif i Philippus, så att "Tarmarna sqwaala på
marken all." — Sc. 7. Matfheus har råkat in bland anthropophagerna.
I denna scen når råheten sin höjd. En menniskoätare uppträder
med följande tal
Kan skee, godt Folk, j undre bär,
At min Buk något tjocker är.
Jagh är een Man, som Folk upäter,
Tberas Kööt, Seener, Been och Märg jagh fräter.
Een Man til Lijffz tager jagh hwart måål,
Och een halff ther til, om jagh kan faå.
Twå har jagh uppswulgit i Dagh
Thet gjorde jagh i lätteste Iagh.
Een slinker wäll efter, kunne jagh then fa,;
Så, blifwer min Buk något stindare än tå.
Annan Mat kan jagh ingalunda lijda.
När jag ej far Folk, min Måge han swider. —
Men Quinfolkz Kött är mächta godt;
Jagh smakar thet hälst, när thet är rådt.
Jagh må bekänna så sööt är thet,
At man må slicka Fingren ther wedh."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
