- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
490

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490

MARS GERMANICUS VICTTTS. 490

från den Messeniska skolan äro oss så bekanta. — Sångerna,
ocli än mera upptåget eller, som det då kallades,
"presentationen" i sista akten visar, att Brask lärt af utlandets
dramatik att icke underskatta kvad som kunde slå an på
massan; hvilket ytterligare bestyrkes af hans "Mars
Germaniens Yictus," till hvilken vi nu öfvergå.

Trettioårakrigets slut firades på flera ställen i Sverige
med mycken högtidlighet. Vi hafva omnämnt hofvets
fester vid detta tillfälle, och vi hafva hört Stjernhjelm slå
sin lyra till stegrande af festfröjden. Brask stämde äfven
sin och lät sina gymnasister i Linköping uppföra en
komedi till fredens firande d. 29 Juli 1649. Det har äfven
här icke aflupit utan en efter omständigheterna stor
högtidlighet. Man ville visa, som det heter i prologen, att

"Alla sigh nu glädje aff Hiertans grundh
At the hafwa få lefwat then stundh,
Tå krijget hafwer fått een ända,
At hwar kan sigh til roligheet vända."

Mars Germaniens Victus. Thet är C o ma ed i a (3 m
thet wälendade Tydske Kriget. Stält aff Samuele
P. Brasck. Gymn. Lincop. Eloq. et Poës. Lectore
et P. in Egby et Rinna. Och hållen i Linköping
d. 29 Julij 1649. Linköping 1650. Stycket har 5
akter, prolog ocli epilog. Ej mindre än 103 ynglingar
utgjorde skådespelarepersonalen.

För ett festskådespel sådant som detta har författaren
tydligen ansett endast den förnäma allegoriska formen
användbar. Den hade genom hofbaletterna fått en officiel
karakter; den var ock i sjelfva verket den beqvämaste.
x\llegoriens förnämsta lyte, det att blott röra sig med
väsenlösa schemer, kunde icke så mycket störa en publik,
hvilken icke var van att på scenen se personer tecknade
med en djupgående karakteristik. Och dessutom erbjöd
allegorien den fördelen, att på den hvarken verklighetens
eller logikens lagar behöfde strängt tillämpas. Också äro
båda öfverträdda med en naivitet, som visar huru litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free