Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf II Adolph, af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står vfil; men jag fruktar, att himmelens hämnd skall stratla
mig för detta dåraktiga gyckelspel och alltför tidigt för denna
dåraktiga hop uppenbara rr.in svaga dödliga mensklighet.
Wallenstein hade gått före Konungen. Öfverallt der
han drog fram, stodo köpingar och byar i låga; ingenting
skonades af hans vilda soldater, och klagan och
förbannelser ljödo öfverallt. Andtligen sammanträffade begge
hä-rame vid den lilla staden Lutzen. Der, den 6 November
1632, böljade ett ,slag, ett af de vigtigaste hvartill
Europa varit vittne. Tvenne gånger hade Svenskarne trängt
sig igenom fiendens leder, och tvenne gånger blifvit
till-bakaslagna, då Konungen träffades af en kula, man vet
icke om ifrån fienden eller en förrädares hand, och
stupade. Denna olycka nedslog icke Svenskarnes mod, utan
eldade dem i dess ställe till hämnd. Hertig Bernhard af
Weimar öfvertog befälet öfver dem , och en lysande seger
blef vunnen. Wallenstein flydde tillbaka till Böhmen.
Tiorusen döda af begge härarna betäckte slaglältet, men bland
dem låg också den ädla hjelten, Sveriges största Konung,
Tyska frihetens räddare. Efter långvarigt letande
upptäcktes Konungens lik vid den stora sten, som ännu i dag
kallas Svenskens sten, och öfver hvilken en minnesvård af
gjutet jern för ett par år sedan blifvit upprest. Liket
bal-samerades i Weissenfels och öfverfördes derifrån till
Sverige. I Riddarholmens grafvar hvilar Gustaf Adolfs stoft;
men aldrig slocknar hans minne, så länge verlden står.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
