Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan lio på förmiddagen stod ekipaget för dörren*
Baronen underrättade sin fru om att en angelägen affar
tvingade honom att resa till hufvudstaden. Han vågade ej säga
orsaken; ty friherrinnan hade gift sig med baronen, for att
bli förnäm, liksom baronen hade förenat sig med henne, för
alt rädda sitt fideikommiss.
— Hvilka affärer då, Henrik? frågade friherrinnan; jag
hoppas att det ej är penning-affärer; ty uppriktigt sagdt, mina
penningar sta ej längre till din disposition. Jag hoppas att
inkomsterna af ditt lilla fideikommiss kunna räcka dessutom.
— Nej, min vän, visst icke, svarade baronen med ett
sjukligt småleende, visst icke; det är en annan affar.
— Nå, bör du ha någon hemlighet for mig? för mig
som, om jag icke varit, så...
— Nej, du har rätt, men saken år en obetydlighet; det är
frågan om en liten utmärkelse; man kunde glömma af mig,
jag måste göra mig påmind.
— Jaså, du står då verkligen icke fastare än så, yttrade
friherrinnan med ett försmädligt småleende. — Baron
Ulf-stand håller kanske på att halka ner på nådens trappa —
nå, jag gratulerar, ganska vackert att du är kammarherre,
men du är nu samma ålder, som den din far hade då han
blef hofmarskalk måntro det vore möjligt för nuvarande
fldeikommissarien att genom sina talanger komma så högt?
— Bästa Julié, du kan ju icke fordra.. . det der beror
på konungens nåd.
— Ja jag vet, men hvarför ha vi gifvit middagar och
supéer, hvarför hafvju mina räntor gått jemte afkasitningen af
dina bondhemman här ute, gått åt, säger jag, då vi- dermed
icke vinna något! Hur bär du dig åt, hvilka vägar går tfti?
Du pusserar dig ju inte, utan (ror att lyckan srfll komma
af sig sjelf.
— Bästa Julie, det är derför jag reser,
— Ja res med Gud, kära Henrik; jag börjar verkligen
bli en smula iipptråkad af att sitta till venster om frilierrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
