Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur naturens riken: I. Väderleksspåmän bland djuren (med 6 träsnitt) - 2. Fältlärkan - 3. Löfgrodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den lilla fogelns föda. Om dagarne sträcker lärkan
tem-ligen lågt, men om nätterne högt upp i luften, d. v. s.
under flyttningstågen. En och annan lärka stadnar qvar öfver
vintern, och hemtar sin föda utaf frön, säd och dyngmaskar.
Lärkans sköna sång är rik på drillar, och dermed helsar
hon den första vårsoln. Hon sjunger ända långt in på
sommaren, och de unga hanarne börja sjunga på första hösten.
I första daggryningen höja sig nägra i luften och börja
sången; deraf väckes de öfriga och följa snart exemplet så att
de allmänt uppstämma sin morgonsång. Man vet att denna
sång utgör ett nöje för fogeln, men fa menniskor veta att
man af denna sångs beskaffenhet kan sluta till väderlekens
blifvande beskaffenhet. Man kan nämligen, med full
säkerhet påräkna vackert väder, om lärkan sjunger länge och stiger
högt i luften.
3. Löfgrodan.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
