Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur naturens riken: I. Väderleksspåmän bland djuren (med 6 träsnitt) - 3. Löfgrodan - 4. Svalan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fylldt med vatten deri man inlägger gräs och nedsätter en
liten trappa. Det är ett vackert kräk, af gräsgrön färg på
öfre sidan af kroppen, på sidorna infattad med en gnl och
svartblå linie; på undre sidan är hon hvit, och strupen är
på hanen svartaktig. På tama har hou små klot, med hvilka
hon kan fästa sig vid ganska släta och hala föremål t. ex.
glas. Man foder henne med flugor, dem hon behändigt fan*
gar. I varmt rum faller hon ej i vintersömn; hon kan hungra
ganska länge. I fria tillståndet antyder hon regn då hon
sitter lågt, till och med gifver sig ut i vatten, och qväker
mycket. Om man håller henne i ett högt glas, på det sått
vi sagt, och dervid sköter henne väl, isynnerhet med att
alltid gifva henne friskt vatten, så spår hon väder på följande
sätt: Om hon går ned i vattnet så blir det snart regn, och
om hon dröjer långe qvar der, så blir regnet långvarigt.
Men går hon ifrån vattnet och stiger upp på trappan eller
stegen, eller faster hon sig vid torra glaset, så blir det
vackert väder. Om sommaren i fria tillståndet lefver denna
^roda i gräset eller på buskar. 1 Juni infaller hennes
lektid, då hon gifver sig ut i vattnet, hvarvid hanen
oupphörligt qväker. Om vintern kryper hon ned i dy. Ungarna
erhålla sin form först i Augusti, då de begifva sig upp på
land; men de gamla lemna vattnet genast efter lektidens slut.
4. Svalan.
Den lifliga svalan som än är glad än åter vrång och
djerf, utgör också en väderspåman, allt efter som hennes flygt
sker långs utåt marken, eller öfver vattenytan, livilket
betyder regn; men denna spådom har egentligen intet
gemensamt med svalans egen natur; det beror af instinkten hos alla
flygfan som svalan förföljer, och hvilka genast vid aningen
om regn, draga sig nedåt jorden. Vanligtvis spår man en
tidig vintet* om svalorna, och i allmänhet flyttfoglarne tidigt
aftåga, äfvenså väntar man tidigt vår när de tidigt infinna sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
