Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddarkorset. Poem af A. J. Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men löjtnanten der år slemt deran . . .
Halloh, nu kysser han jorden ...
Nå, iefve Danmark! hans klinga fann
I döden den andres hjerta för sann!
Kraft finns dock ännu i norden”.
”Z>e» tredje, på ”biedert” tyskt manér,
Han plundrar med händer flinka.
Kom hit min bjelte, en blixt dig ger
Mitt öga som slår dig till jorden ner;
Kom hit, och stå ej och blinka”.
”Se gyllene korset!... släpp korset slaf!
I röfvarehanden det bränner.
Det var kung Fredrik, som korset gaf
Den fallne, och det skall med i hans graf,
Som bäddas af Kungens vänner”.
”Nå ändtligen... du nalkas då
Att straffa mitt tal det käcka. . .
” Tre steg din kula väl hinna mä
Så långt — min sista tröst, du ”små”,
Nu skall du den tredje knäcka”.
Och retad den siste på lifvet gick
Den fallne med hvassa orden,
Och hämnd och mord brann uti hans blick.
Tre steg dem skiljde — i pannan han fick
En kula och föll lill jorden.
”Bra gjordt, tertserol! han anade nog
Ej svalkande kulan så nära.
Men korset är mitt, ty döden tog
Min kraft, jag eljest dit bort mig drog
Och gaf det min löjtnant med åra”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
