Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddarkorset. Poem af A. J. Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det skymmer för ögat mer och mer.. ^
Den kulan blir väl min bane.
Snart, bleka bröder jag famnar er . . .
Men ännu en gång” (han mumlar och ler)
”Jag spänner med hopp min hane”.
Och rundt kring honom går striden sin gång;
Han lyssnar — ”0! Gud, de stanna...
Reträtt sjunger hornet, förbannade sang!
Du gör mig min sista stund för lång —
Den tonen spränger min panna”.
”Men en emot tre, jag vet det väl,
Vi stå under Dannebrogen.
Rättfärdige Gud! det är hårdt likväl
Alt tysken skall sätta sin falska häl
I den danska bokeskogen”.
Han blundar dödsmatt och själen star
På flygt, men än sig betänker,
Ty svärdsklang krigarens öra når,
Och dunkelt han ser genom harmens tår
En klinga, en dansk, som blänker.
Han reser sig upp med eld — ”Se, der!
Ha! der, just tre som jag sade
Mot en, som det stolta korstecknet bär.
I pannan... nu gäller det, trogna gevär!”
Och lugnt till ögat han lade.
”En utaf de tre fick sin ranson:
Så skjuta vi danske ”Drenge;”
Och hade jag ännu en patron,
Så hörde jag grant på min bössas ton
Att kamraten ej ”tyskade” länge”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
