Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - En utvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro honom för sluga; och än lade vi oss i gräset raklånga,
tittade rätt upp i himlens eviga blå och försäkrade hvarandra,
att vi voro de lyckligaste varelser på jorden.
Så tillbragtes dagen än ute, ån åter, nar det lekamliga
behofvet af en smörgås lät känna sig, i Petters stuga; men
mot qvällen togo vi återvägen genom Ljungarnmsmoen. Vi
besökte då alltid en gammal solvisare på Ljungarnms^
kyrkogård; han förmådde väl ej visa tiden, ty stocken som stödde
honom var något multnad och osäker; men han visade dock,
som han sjelf trodde, liden lika bra, som mången menniska,
hvilken står på förruttnelsens grund, tror sig kunna det.
Dock, den gamle solvisaren pekade alltid några timmar
baklänges, så att han på våren vanligen lät solen gå ner
klockan fem, men detta var solens fel.
Klockan var ändå öfver sex och på Ryhof satt ett
herrskap ute på gården och drack thé med tunnrån, så att det
vattnades i munnen på oss, då vi* strykande toppsegel för
Landshöfdingeboslället, gingo förbi.
Vidare sprungo vi på en liten raptus till Östra Kapellet
på hemvägen. Der hvilade en och annan, som vi höllo af,
i den svarta mullen, under de väldiga trädens skugga; men
det var blott en annan sorts glädje att tänka på de
slumrande. Två systrar hade jag sjelf der, åt den ena hade jag
bundit likkransen — deras graf var grön och vacker, och nu
fick den en extra prydnad af några vildblommor. Det var
nemligen’ för att göra grannt ungherrarne tagit den lilla
af-vågen. Och klockan nio på slaget inträdde vi genom Östra
Tullporten, der nyligen ett gyllene C XIV J var måladt öfver
C XIII, och under honom stod der GIV A. Sveriges hela
nyare historia ligger gömd på den granna träporten. Stadens
trummor hvirflade just nu marchen 111* Gustaf Wasa och
klockan ringde nio. Ett mildt rödt sken låg öfver
Granbäcks-skogen och Dunkehallar, pigorna med sina mjölkstäfvor på
hufvudet kommo från bymarken, och der fjerran på Wettern
lågo några Östgötaskutor med sträckta segel, väntande på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
