Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Christi Himmelsfärds dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äng stodo gröna, men genom hela skapelsen log Guds kärlek
och hvarje blomma, hvarje fjäril, hvarje liten våg som
plaskade i säfven, hviskade: det år Christi Himmelsfärdsdagen.
Det var en sådan morgon lille Sven från Jordbron
vandrade till staden. Det var ej utan att han var en smula
grann och gentil, ty mor hade polerat upp lians friska
an-sigte, klippt och kammat det ljusa håret, och tillåtit honom
att pådraga sommarhabiten från i fjol. Visst hade raan véxt
litet grann, så att benen dernere och armarne deruppe stucko
litet för långt fram, men det gjorde ej någonting till saken,
ty inom den lilla stumpiga vesten klappade ett gladt
barna-hjerta, som ej visste huru fromt det var, och ej anade huru
mycken kärlek och glädje, som hvarje ögonblick med en
frisk åder sprang derigenom.
Det är eljest något att Christi Himmelsfärds dag få gå
in till Jönköping och se på ståten och höra på trumpeterna
och pukorna från tornet.
Sven från Jordbron var äfven stadd i affärer, ty han
hade med sig en hel hop små buntar af liljekonvalj, som
mot en ”hatting” stycket skulle säljas till alla ungdomar, som
ville visa sig artiga mot flickorna.
Från alla håll tågade skaror af ungdom in till den
vänliga staden; ty det är en landssed att den dagen gå till
Jönköping i hjertats angelägenheter. Den dagen skall
förlofnings-ringen och fastmöns psalmbok köpas; och således hade
guldsmed Tellartder då alltid lika många besök, som rådman
Lysén, hvilken hade vackra psalmböcker med utpressningar
på bandet och messingsknäppen, efter hvilkas antal
böckerna indelades i ”tvåspännare” och ”enspännare”.
Sven, som var tio år gammal, hade sina ögon med sig,
och då han nalkades vallarne, såg han huru solen sken in
i några hvalf och skulle således på eftermiddagen skina in i
de flesta.
— Hm, i afton, då jag går hem, skall jag titta dit in
— mumlade han vid sig sjelf, — för det vet jag, inte hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
