Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Christi Himmelsfärds dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der det mig något ondt, vet jag, ty jag tror på Gud och den
han sändt hafver.
Derinne finnes en stor kyrka med höga pelare, det hade
han hört af gamle Markus, spelmannen, jast densamme som
nu tågade in till staden, ledd af sin hund, (ty gamle
Markus var blind) och som hvarje Christi Himmelsfärds- eller
marknadsdag stämde opp sin fiol och sjöng psalmer vid
hof-råttshömet.
Derinne var emellertid en stor hvälfd kyrka med höga
pelare och konstigt snidverk, det hade Markus sjelf sett i
sin ungdom, då nemligen han hade seende ögon; men
kyrkan besöktes aldrig af menniskor, annat än händelsevis;
men midt framför altaret stod en stor kopparkista full med
penningar i silfver och guld, och på kistans lock låg en
drake. Det var en ”fulinge” som såg ut som en — drake;
någon närmare beskrifning hade Sven aldrig fått; men se nu
var det så, att draken, som vaktade skatten, hållit i dermed
i många, många hundra år, och således var det inte
underligt att han blef sömnig eller hvad man kallar ”lurig”; men
derföre hade en förtrollad tupp satt sig på hans rygg, och så
snart draken ville somna, gol luppen och flaxade med
vin-garne för att hålla honom vaken. Man kunde, hade
Markus sagt, om man en thorsdagsnatt gick fastande och
tigande ut, höra huru trollluppen gol derinne, så att det
klingade i de svigtande hvalfven; men detta skedde endast med
söndagsbarn, bland hvilka Markus var ett och Sven, efter
mors påstående, var ett annat Om då söndagsbarnet kände
gångarne, kunde det ta skatten, om det bara teg och helt
raskt gick fram och tog fast tuppen, som genast förvandlades
till en halmviska. Draken somnade genast, då tuppen ej
mera satt på hans rygg, och således var ingen fara. Sedan
skulle man endast tända eld på halmviskan så att det rök,
och då försvann draken och kopparkistan sprang opp,
hvar-efter man kunde stoppa fickorna fulla med guld och silfver
och bli en rik man i alla sina lifcdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
