Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Christi Himmelsfärds dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rades pä nutidens små trumpeter eller kenthorn — nej, i
den tiden voro trumpeterna respektabla instrumenter, långa
och ansenliga, prydda med snören och fransar och med ett
klockstycke så stort som en duglig tallrik. Den nya tiden
har förminskat allt till dimensionerna, gjort allt till en lek^
i den tiden behöfdes det en stadig arm att hålla den långa
trumpeten, nu kan snart ett barn traktera den, håiia den
och stoppa den i fickan. Jag vet ej, om Christi
Himmelsfärds dag ännu i vår tid så firas i Jönköping, men om den
gör det, så skulle jag, om jag finge bivista en dylik fest,
liksom känna någonting tomt i själen, om jag ej i
torngluggen finge se de tre glänsande klockstyckena af
trumpeterna; de höra till mina barnaminnen, och på den taflan tål
ingety> att *man raderar ut det allraminsta. Der ar hvarje
punkt helig, ty oskuldens och barnafröjdelis englar hafva
helgat den taflan med sin närvaro*
Sven sålde alla sina blommor, hela hopen slantar
skramlade i hans ficka — han var en rik man, ofantligt rik; ty
han hade genom egen flit samlat de der penningarne; men
han kunde ändå ej låta bli att tänka på den lilla flickan i
vallarne — ”lilla, hur var det nu igen? Cla — Clara, jo
så var det”.
Strax efter predikans slut och sedan musiken tystnat,
spridde sig folket, och nu blef den smala Smedgatan scenen
för en rörelse, lifligare, gladare än någonsin eljest. Hos
bokbindare och guldsmeder belägrades bodarne af förlofvade par
med syskon och vänner, och det blef ett väljande mellan
röda ”tvåspännare” och gröna, med eller utan grannt snitt,
mellan verkliga guldringar med och utan bälten, och
förgyllda silfverringar och endast silfverringar, allt efter råd och
lägenhet.
— Kära Anders Petter, tag du en silfverring, hviskade
en flicka. o
— Ah, ta en af silfver förgylld, inte behöfs det guld,
sade en annan, ryckande fästmannen i rocken. Guldringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
