Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Christi Himmelsfärds dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år för dyr. Om du köper en af silfver, så få vi två lam
for hvad som sparas. Och visst skall jag bli dig trogen som
gnll ändå, vet jag.
Och så köptes der silfverringar, förgyllda, det är klart,
i parti; och ändå blefvo de trogne som gald, fastän de aldrig
guld egt.
Sven hade hela dagen varit bland det hvimlande folket;
det var för honom alldeles detsamma som Neapels karnaval
för en nordbo — så omvexlande var scenen, så nytt allt,
så lefvande och fröjdefullt; ty i Jönköping Christi
Himmelfärds dag kunde man få ett begrepp om söderns eviga vårlif;
ty de voro alla unga som voro derinne — och det är blott
den späda löfbrodden på björken, som är klart grön, mjuk
och saftig; då den vexer ut och blir färdig, bli bladen
ofvan-på blanka och inunder hvitgrå, liksom rimfrostade. Björkens
löf afspeglar det nordiska folklynnet i sina tvenne
utvecklingsstadier: det späda, glada, veka ynglingasinnet och det
stadgade, till hälften isiga mannasinnet.
”Nej, nu får jag lof att gå hem”, tänkte Sven då solen
höll på att gå ner öfver Granbäcksskogen och kastade ett
rödgult sken på Höggärdets sandbackar och den hvita
bygg-ningen på Rosenlund, som tittade fram mellan de lummiga
trädmassorna, som gamle presidenten derute, i sin ungdom
planterat. ”Herre Gud, nu är det snart mörkt i vallarne;
men jag skall väl ändå dit ned och se om flickan.”
Sven tyckte sig liksom stolt då han så der oförmodadt
fått en klient att beskydda; ty hade hennes mor icke
kommit, så blef det han som skulle hitta på råd.
Folkmassorne vandrade från staden i en munter
sinnesstämning, som ej hade sitt upphof från flaskan, utan från
hjertat; ty visst hade litet hvar bjudit sina ”fruntimmer”
eller ”Kåner”, som de också kallas, på rödt vin; men
såc-kerbemängd ättika berusar ingen menniska, och således var
man endast glad, (Jch en smula qvick och fyndig efter råd
och lägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
