Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - De tre Notarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som väckte aktning både för folkets; stigande bildning och
lagbundenhet och den dragna stilen.
I en vrå af dessa rättvisans katakomber befann sig ett
bord, som innehöll e.n alldeles egen samling. Den bestod
nemligen af åtskilliga koust- och naturföremål, som varit
begagnade vid brotts begående. Stora käppar med
messings-beslag, hackor, : knifvw, yxor, liar, droppflaskor med gifl uti,
stenar* falska myntstämplar, falska nycklar, trollhorn,
smörjburkar, och buntar af: ekqvistar, huggna nader den tiden, då
det kostade Jif vet att hugga ek* För hvarje af dessa brottets
reliker hade minst två lif sprungit, det ena genom brott,
det andra derföre att samhället ej ville vara sämre än den
brottslige; fneu det allrakuriösaste var kapten Elins
mjölkhare, en anstalt hopsatt af väfspån och några trasor, och om
hvilken gamle vaktmästaren Bogren berättade, huru historiskt
visst känner jag icke, att den blifvit nyttjad af kapten Eliu^
den namnkunniga trollqvinnan, for att mjölka andras kor.
I den öfra våningen befunnos domarerummen, bland
hvilka det stora rummet med sitt långa bord, sin
presidentstol med himmel^ ljusblå äied^éukt virkade
tapeter, och sin ofantliga bleckskärm framför kakelugnen, såg
allra-itögt ulligast ut. <Dét genomlöper den oinvigde, eller rättare
sagdt den ovander en alldöles: egen känsla^ nä^; han en ef»
ter middag s ensam inträder i det tomma ituhmet-met4
de djripa fönslersmygarne, genom hvilka solen * faller in och
skiner pä de-glänsande väggarna: och pä> porträtterna af
Hof-rättens framfåma presidenter, söm sittå deV‘såsom lefyande,
med uppbrutna eller slutna b ref i händerha, stolta och
styf-va blickande ut i det lomma rummet, på den samling af
mensklig rättvisa, som i ett led af förgyllda böcker stå längs
bordet, och den uppslagna bibeln vid nedra ändan deraff.
Oerinne är så ödsligt, så’ dådt, så kantigt och ötrefligt
allting, men derutanför — sé den blå, rena Jiimlén, de gröna
träden med sina glada • foglar i kronan — härinne döma
menniskorna efter sina lagar, som måste tumlas hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
