Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - De tre Notarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdag, men derute dömer Gud efler eviga, oföränderliga
lagar. Huru mån3a tusende menniskors väl och ve ha dock
ej blifvit afgjorda i detta stora rum! Hmu många turar ha
ej flutit för dessa domar! Och likväl äro tapeternaännii
ljusblå som förr och guldet glänsande och’ presidenterna
småleende med stolla läppar. Man tanker, då nian ser allt
detta, det Jolin fyratio år efter säger:
”Allfader, ack! Han sitter ej och.mäter
”Med vattenpass vår dunkla lefnadsstig.
”Han slöjar af vårt hjertas hemligheter
”Och vinkar barnen alla hem till sig.”
Men nog om den Kongliga Hofrättens yttre och inre,
nog af, den imponerade f>å ett alldeles eget sätt.
1 den rad smårum, som sluta sig till det stora rummet,
befunnö sig den tiden 1 varje dag frän klockan nio till ett
tvenne herrar, som sutto på hvar sin sida af ett hord. Den
ene var notarien Kleving, én besynnerlig person, en af dessa,
som man med ett ord ktinde kalla lokalsnilien, det vill säga
en sorts goda hufvuden, tom oupphörligen arbeta på att bli
erkända för genier, meb som af den gode Guden blifvit
tjudrade. inom en så trång Idékrets, ätt dé finnia sig nästan
lika otrefligt som en gås; på samma sätt föstad på skånska
slätten. Vanligen inskränka de sig till att vara intressanta
med anekdoter och ett och annat qvickt infall af egen fabrik,
hvarvid ma q alltid märker huru snöret strammar; någongång
uppträda: de som författaré’, i synnerhet som skalder (ty
bundet skall det vara); men huru de sträfva, häftger pinnen
efter, och innan mannen vet ordet af, är kan intrasslad i
någon häck eller annat fötemål, och hähger opp sig, som det
heter i konstsptåkel.
Det finnes inga menniskor som så ifrigt éftersträfva aft
hetas bekanta med erkända snillen, och som oftare låta oss
förstå att de ätit frukost ihop med Tegnér och farit på
ångbåt ihop med Geijer; men också inga, som med så
mikroskopiska ögon forska efter flackar på; den ljusa taflan eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
