Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Anlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen afton förflöt under notarien Hallstedts bSrtovaro pä den
sedvanliga promenaden, utån att Gerhard gick upp till
Bogren pa Hofrätten, för att få ensam ströfva i de stora,
ödsliga, tysta rummen. Der stod då en ljuslockig gosse med en
späd, nästan sjuklig rodnad på de fina kinderna, ofta halfva
timmen framför något porträtt och såg den högtnppsatte in i
de kalla liflösa ögonen, eller satte han sig i en fönstersmyg
och betraktade verlden utanför, och kastade då och då en blick
in i rummet, eller höll han sig i arkivet och genomsåg
dödsinstrumenterna der nere. Han var endast barn, men en
hel verld rörde sig för hans inre öga; höga, milda,
förskräckande eller sköna gestalter, tyckte han, rörde sig, lefde och
verkade öfverallt; den gamla kinesiska fataljeklockan var för
honom ett lefvande väsende; de stora porträtterna liksom
rörde på läpparne för att hviska; de stora folianterne stodo
der liksom de tankt, och dödsverktygen der nere, med hvar
sin hemska historia, tycktes samlade till rådplägning. Det låg
någonting pa en gång menniskovänligt och menniskoskyggt
hos den unga gossen; ingen kunde le mildare än han,
ingen kunde varmare än han älska dem som närmade sig
honom; men ändå ville han ej vara den han var.
”Om jag”, tänkte han ofta, ”vore en liten sparf, jag
skulle bygga mitt bo i en kyrkspira; huru varmt, stilla och
trefligt skulle jag ej ha deroppe! Eller ack! den, som finge
bo ensam på en ö i hafvet oeh inrätta allt efter eget sinne!”
Hvarifrån kommo dessa tankar, om ej från själens
outforskade djup, dit aldrig vår blick tränger, från ett
omedvetet anlag, som ej står till doms utån inför Honom som
gifvit det. Det tycktes som der i Gerhards hjerta hade
slumrat bredvid hvaraudra en innerlig kärlek för Gud,
naturen och allt lefvande; men tillika en stark frihetskänsla,
som fann sig pinad af alla de trådar, med hvilka samhället
binder anden, alla de hinder, som öfverallt möta den fries
själ och hämma hennes utveckling. Derföre ville han vara
en liten fogel, ty den lyder blott naturens lag; derföre ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
