Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Ett besök tre trappor upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sväfvat för mig från min barndom, ser du, den himmelska
sanningen, den himmelska rättvisan, Guds kärleksfulla ande.
1 hvarje vrå af skapelsen, i hvarje rent och ädelt
mennisko-öga, i hvarje tanke, som folket kallar -snillrik, men som
dock ej är annat ån en liten smula af den himmelska
sanningen som man splittrat, har jag sett den och tagit till
palett och pensel för att måla henne lik och kunna säga
mina bröder: så ser hon ut, den himlaburna. Men, tilläde
han och mörknade plötsligen; men, ser du, då jag försökt,
då voro mina färger icke de råtta, och då jag velat måla
hvad jag kände i min själ, då har jag suttit der som en
målare, hvilken ämnat att måla morgonrodnaden och som ej
har till sin disposition mer ån tre färger, krita, kimrök och
vanlig rödfärg. Ser du, derföre måste målningen vara
kludd-verk, ty jag har inga färger; jag måste göra himlen grå,
ty jag har ingen ultramarin, och morgonrodnaden tegelröd —
O! det är hårdt, odrägligt hård t.
— Men du har emedlertid vunnit ära och rykte.
Det syntes tydligen att detta var den ömtåligaste
punkten, ty Gerhard teg några ögonblick och såg ned rätt fram*
för sig.
— flor på, började han, då jag var ung och min gam|e
ädle fosterfar läste mina försök och med tårar i ögonen
sade: ”tack, Felix, det der gör mitt hjerta godt”; då gladde
det mig, ty jag gjorde gubben glad dermed; när den gamle
var svag nog att glädjas åt att jag vann en sort ryktbarhet,
så, h vårföre neka det? jag gladde mig äfven deråt; men
sedan gubben dog, har jag ingen som gläder sig åt min lilla
talang, ingen som omfattar mig med hjertat så som han,
och sedan — sedan är spelet förloradt. Hvad mera? Jag
har fästat uppmärksamhet, här komma kreti och pleti för att
titta på mig som på ett piggsvin i bur — ah, så
förunderligt! De tro bestämdt att jag har biktat min själs innersta
tankar, på det att de skulle ha roligt, då de ej hade bättre
att göra; de tro att jag skrifvit med mitt hjertblod, för det
Svea. 3
VjOOQIC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
