Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Ett besök tre trappor upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle skina grannt i ögonen på dem — men, ser du,
sanningen, huru kluddig den än år, den är dock sanning.
Kanske jag också ofta skrifvit orättvisor; men Gud skall veta
att jag ej velat det. Nog af, de der sakerne äro obehagliga
för många, och ser du, för dem är jag en orolig, missnöjd
och elåk menniska. Man har målat ut mig som en tyrann
mot min omgifning, som en dålig, eländig, usel varelse —
hvarföre? Jo, ser du, om jag som Sven Pettersson gjort nya
kopparkittlar, så hade allt varit bra; men nu säger man att
jag kommit med nya idéer, och det är nu rasande. Nya
idéer också en osanning, de äro gamla, utslitna allihop;
men menniskorna äro som barn, de känna ej igen sina
bästa vänner, om de blott kläda ut sig en smula. När jag
läser mina egna skrifter, fastän det sker aldrig oftare än då
man påstår att jag drifvit satser som jag aldrig tänkt på, då
ser jag efter om så rasande skulle vara, men när jag läser,
så förefaller det mig som jag vore på en maskerad; ide)
gamla tankar, så gamla att de stå t Mose böcker, så i
dagligt bruk att de stå i Bibeln, som hvar söndag
kommenteras; men menniskorna tro att de äro nya, och helsa dem
som barn af gårdagen, och påstå att de öfvergå allt hvad
som förut är tänkt och sagdt. Detta gör modet. Du vet
att Evangelium börjar bli urmodigt, att de enkla sanningarne
snart äro for enkla alt förstås; men tag dem och kläd dem
efter modejournalen och du skall se att de göra lycka.
Sanningen är evigt ung och evigt lika skön, det år blolt
kläderna som fordra nytt snitt, och sålunda sitta vi litet hvar
och äro ingenting mer och ingenting mindre ån skräddare,
som sätta form på henne och presentera henne å nyo i
so-cieteten. Då nu, tilläde han, hastigt ombytande ton och
skrattande, den gamla slynan säger en och annan en sottise,
så bli de rasande på mig, liksom jag vore hennes far och
ej bättre uppfostrat henne, och hela saken är ändå blott den
att jag alls inte rår för hvad hon säger, fastän jag skaffat
henne passande drägt att komma in precist i denna tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
