Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Ett besök tre trappor upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftig; men ett får betar den förra, och undviker den
sed-nare, naturligtvis utan all ledning af några vetenskapliga
forskningar. Jag tviflade således på Felix och trodde att detta
blott var en ny sida af hans fantasidigra själ, denna ande,
som var så rik på allt, att den ej tänkte på att lägga
erfarenhetens dagliga renta till kapitalet.
— Jag har, återtog Felix, blott en enda vän på
jorden, och det är gumman här, som sköter mitt lilla hushåll.
— Hon! yttrade jag förundrad, ty frun såg mig jnst
icke ut till att fatta vanskap för någon; hennes skarpa ögon,
hennes smilande, artiga sätt då hon talade med Felix, voro
klara tecken nog, att hon ej menade så uppriktigt.
— Hon vill mig verkligen väl, hon låter mig vara i
fred för skurning, hon låter bli mina papper och böcker,
och — och du, — hon har ej låst ett ord af det jag
skrifvit; hon läser Gudi lof ingenting, hon är den lyckligaste
menniska i verlden; ty hon har ej sett i bok på Gud vet
när. Ser du, hon lefver lycklig inom en trång sfer, hon
känner ej de grymheter som smutsa historiens blad, hon
känner ej huru eländigt samhället är, hon vet ej af huru
djupt menniskorna låta trycka ner sig och glädjas deråt; ser
du, hon är en lycklig menniska, och derföre håller jag af
henne, det är ändå en glädje att se andra lyckliga.
— Då skall du resa till Sven Pettersson, sade jag; han
är på sätt och vis din fosterbror.
Detta förslag antogs icke; Felix hade ej tid, han skulle,
som han sade, fortsätta sitt Marstrandsarbete med den
kritiska boken och kunde således ej resa.
Stackars Felix, tänkte jag, när jag åter letade mig utför
de mörka trapporna; du, din tids varmaste kämpe för allt
godt och ädelt, du som öppnar himlen för andra och låter
dem se huru det är i det eviga fridens rike, kämpar en svår
stiid med dig sjelf och med verlden; du förstår ingendera,
sadane de äro; men du vet väl hvad du sjelf och
mensklig-heten borde vara. Du är en af dessa tusende siare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
