Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - Kopparslagaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se, det är gamla mor, yttrade Sven; hon är både
blind och döf gumman, och har sin lilla kammare här, och
Clara och barnen pnssla om henne, så att hon inte lider nöd,
stackars mor.
— Hörde mor huru det var? skrek Sven.
— Jo men gjorde jag så. Hå kors, bara jag kunde
se honom.
Och så började gumman tala om nytt och gammalt utån
återvändo, ty hon var ej van att höra svaret och derföre
talade hon sjelf. Sålunda fick jag veta att de begge
besynnerliga notarierna voro döda begge två. Vänner i hela
lif-vet och täflande i precision och ordentlighet, dogo de efter
tour och anciennetet begge två, Björkeström först och
Hall-stedt sedan, och med desse voro Hofrättens originaler
utslocknade.
Assessor (titulerad) Kleving bodde ofvanpå hos Sven
och var ännu som förr ett sorts lokalsnille, fastän den nya
tiden hade skaffat honom en mängd lyckliga medtäflare på
halsen. Han var nu mera filosof än bellettrist och föraktade
verlden, sedan verlden ej velat nog uppskatta hans snille.
På aftonen kom han bjuden ner, och då vi voro
ensamme för ögonblicket, återtog han genast sin fordna
personlighet.
— Aha, ganska intressant! Jag skall säga att så här i
småstäderna har man verkligen ondt om sällskap; mina
vänner Hofrättisterna tala endast om juridik; men då man som
jag i runda fyratio år arbetat derraed, sä blir det en smula
tungt på slutet. Derföre reser jag alltid hvart år upp till
Stockho^ji för att träffa en hop litterära vänner, till exempel
— (Herrar litteratörer veta nog sjelfva huru många som ha
det nöjet att känna assessor Kleving); med dem kan man
utbyta idéer, djupa tankar — ja tankar, på hvilka seklets väl
och ve bero. Nå, återtog han, sedan jag på ett passande
sätt besvarat hans suada, hur är det med den stackars Felix?
Jag besökte honom sist jag var oppe; ty jag hade med mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
