Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina barndomsvänner. Utkast af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gosse, som låg afsvimmad på marken. Allt var återgifvet
med en raskhet och natursanning, som voro förvånande.
Jag betraktade länge detta konststycke, som tycktes mig
bekant och ändå fremmande. Plötsligt kände jag en hand
hvila på min axel, under det en manlig röst hviskande sade:
”Jag har målat ur minnet; du kan saga, om det är likt!” —
Jag vände mig om och — Johan tryckte med värma min
hand.
Min glädje öfver att finna barndomsvännen, ifrån trasig
tiggargosse förvandlad till en ung man, som redan förvärfvat
sig ett aktadt konstnärsnamn —- kunna alla känsliga hjertan
lättare föreställa sig än jag skulle kunna beskrifva. Jag vill
derföre endast meddela, att vid minnet af natten i skogen
samt allt hvad vi haft gemensamt som barn, knöto vi på nytt
ett vänskapsförbund, som redan förskaffat mig många
njut-ningsrika stunder.
Johans lefnadsöden under den förflutna tiden voro i
korthet följande. Han hade först efter många svårigheter
kommit i lära hos en målare i staden, der han förblifvit, tills
han med gesällbrefvet på fickan kunde vandra till Stockholm.
Här hade han genom trägna studier utvecklat sina rika
naturanlag, så att han ett par gånger vunnit Målare-Akademiens
stora pris och var nu en af våra mest förhoppningsfulla
artister.
I sällskap med vännen Johan gjorde jag nn några ut*
flygter i hufvudstadens grannskap, till Ropsten, Kräftriket och
det ”Gudomliga Fiskartorpet”. En dag besökte vi äfven
Wax-holms fästning. Men huru förvånade och nedslagna blefvo
vi icke, då vi här råkade barndomsvännen Gustaf såsom
fästningsfånge. Han var dock icke någon förhärdad bof! Med
tårar i ögonen berättade han: att genom spel passion och
dåligt sällskap, hade han på ett par år förskingrat sin icke
obetydliga förmögenhet, hvarefter han fallit på det orådet att
skrifva falska skuldförbindelser, hvilket brott han var dömd
att försona med trenne års fästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
