Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Skalde-Karakterer af J. G. Carlén - I. Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedslogs Bellman af näringsomsorger, och städse var han
belåten med det lilla. Då han en gång mötte konungen på
gatan och denne yttrade sin undran öfver att han var mindre
väl klädd, svarade han: ”Kan väl vara — jag försäkrar dock
ers Maj:t att jag bär hela min garderob på mig!”
Det led till skaldens sista lefnadsdag. Kroppskrafterna
började aftaga, lungsot tillstötte. Kort före sin sista sjuk-
-dom helsade han några vänner med ett farväl, der han
sammanträngde alla strålarne af sin flyende bildningskraft för
att ännu en gång — såsom han yttrade — låta dem höra
Bellman. Han sjöng då en hel natt igenom under oafbrntet
strömmande ingifvelser sina glada lefnads öden, den milda
konungens lof och sin tacksamhet mot försynen, som låtit
honom födas bland ett ädelt folk och i detta nordiskt sköna
land. Slutligen gaf han sitt afsked åt hvar och en äf de
församlade med en särskilt strof, hvars art och ton uttryckte
den lillsjungnes individualitet och skaldens personliga
förhållande till honom. I dagbräckningen bön föl lo hans
vänner under tårar alt han skulle upphöra och skona sin redan
starkt angripna helsa. Men han svarade: ”Låtom oss dö,
såsom vi lefvat, i musik!” tömde bägaren och uppstämde
slutet af sin svanesång.
Hans lif slocknade den 11 Februari 1795.
Bellman var till växten något långlagd och mager samt
hade ett blekt utseende. Hans anletsdrag äro bäst träffade
i den af Sergeil modellerade medaljon, efter hvilken vi här
lemna en kopia.
Lundbladska priset i Svenska Akademien (1790) för
Fredmans Epistlar, samma akademis äreminne och medalj samt den
nyligen resta grafvården på Clara kyrkogård, en mängd upplagor
af skaldens skrifter och teckningarne till desamma, hans
kolossala byst på Djurgården och årliga folkfesten derstädes den 26
Juli — allt visar att nalionen ser i Bellman sin störsle sångare.
”Det fins ej tid som dessa toner söfver,
det fins ej land, som deras like har!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
