Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Skalde-Karakterer af J. G. Carlén - I. Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mången skriftställare har egnat sin penna åt Bellraans
karakteristik och lemnat ypperliga uppsatser. Ingen har dock
lyckats bättre än en anonym författare i ett al dre
tidningsblad. Vi lemna derur följande utdrag:
”Snillet är en kemist, som framletar ande, ur materien,
guld ur smutsen, gift ur den skönaste blomma, som tager
miasman ur det vär$t stinkande och gör det handterligt äfven
för de finaste organer. En sådan kemist var Carl Michael
Bellman. En sophög af den otäckaste beskaffenhet —
fylleriet och dess alla följeslagare (brotten naturligtvis undantagne,
som endast genom sorgspelet kunna göras estetiskt
handter-liga, och det låg ej i Bellraans natur) — fann han framför
sig, nästan hvart han vände sitt öga inom det sköna
Stockholms lägre befolkning. De fleste andra hade hållit för
näsan och gått förbi, somliga för att predika eld och
svaf-vel mot ”svalg och dryckenskap”, andra för att i tysthet
förakta ett lågt slägte, som kunde vältra sig i sådan smuts,
andre åter för att åkalla polismaktens åtgärd till dess
undan-rödjande. Bellman deremot sopade hela otyget ned i sitt
snilles oförgängliga degel, afdunstade det mest förruttnade,
det pestilentialiska, det nedslående, och tog sedan fram en
helt ny skapelse af blommor och fågelsång och löjen och
glädje ur den ruskiga massan. Ingen enda af de osnygga
figunerne, som han fanp, var efter den kemiska processen
oduglig för den bisarra tafla han deraf sammansatte: äfven
den, som syntes oss vanliga menniskor tjenlig att blott väcka
äckel, blef så pass rentvättad och påklädd att han kunde
presenteras i den lilla egna yerld, som han under ett mildt,
nästan vemodigt löje uppställde i sin marionett-låda. Och
när han nu satte upp denna fantasiverld af befängda gubbar
och nymfer i en^ram af det hänryckande Stockholmsk^
landskapet; när han noga aktade sig att låta oss se mer än den
roliga sidan af dem; när han utplånade ur deras anletsdrag
och rörelser allt, som kunde väcka vämjelse el ler harm, eller
åtminstone lät allt sådant passera så hastigt förbi våra ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
