Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Skalde-Karakterer af J. G. Carlén - I. Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han såg, någon gång äfven i deras bacchanalier; men
ingen anledning är, att han varit med i dem, allra minst att
han sett alla, eller ens att många bland dessa upptåg
verkligen egt rum. Sedan han en gång fått fatt i dessa figurer
och dresserat dem efter sitt sinne, behöfde han icke mera
för att dagligen göra en ny farce åt dem, eller rättare låta
dem dagligen fortspela i densamma stora, en gång uppsatta
farcen (för att tala i theaterstil). Sedan han en gång
engagerat dem i sin tjenst, egentligen för att vara figurer i hans
naturtaflor, fann han sådant nöje af dem, att de icke mera
sluppo honom, utan måste tjenstgöra äfven i andra pjecer,
Han besökte dem hemma i deras hus; han förde dem onw
kring på baler i gränderna *); han adlade och dubbade dem,
han lät dem dö, begrafvas och apotheoseras, Hvad. han i
början säkert icke påtänkte: de blefvo hans ständiga
lekdockor, hans dagliga betjening, hans hofnarrar, som han från
morgon till afton vände och beskådade och skrattade åt.
Och det var under deras skepnad som han skrattade åt alla
verldens dårskaper, åt Colibra-doseriets löjligt förnäma till-»
ställningar, åt dessas lika löjliga härmning hos de så kallade
lägre folkklasserna, alla i gemen och hvar och en i
synnerhet, och äfven åt sig sjelf under bild af — en urmakare
”utån ur, verkstad och förlag”.
Under denna lek med sina ordinarie dockor kom
Bellman visserligen mången gång att dikta saker, som gingo utom
denna bisarra fantasiverld, Visor, gratulationer,
tillfällighetsverser af åtskilliga slag måste det så lätt producerande sniK
let naturligtvis fram med, då vänners böner eller glädjen
eller den sköna naturens åsyn påkallade. Dessa äro sköna,
hjertliga, hänförande. De andas alla denna veka
finkänslighet, detta ”leende under tårar”, som en annan sl^ald så väl
*) Han ledde dem ut i naturen och visade dem och oss do mest
förtrollande landskapstaflor, sä naivt tjusande att $nnu ingen
arlist kunnat skapa några dylika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
