Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Skalde-Karakterer af J. G. Carlén - II. Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i andra former, bloriuna och florera. Den förre, den oöfver*
träfflige, gaf oss, jemte figurerna, de herriigaste
landskapsmålningar. Den sednare lemnade endast kabinetts-stycken.
Denna konstnärinna var Anna Maria Lenngren.
Hon föddes i Upsala den 18 Juiii 1754. Fadern var
e. o. professorn och adjunkten i filosofiska fakulteteten
Magnus. Brynolfsson Malmstedt. Att hon erhöll en vårdad
uppfostran, derom vittnar det namn, hon tillvunnit sig af
efter-verlden; hon studerade äfven de abstraktare vetenskaperna
och romerska klassikerna — det berättas att hon till och
med biträdt fadern vid korrigerandet af studenternas latinska
stilprof, och Annu helt ung öfversatte hon från Ovidius
heroi-den ”Dido till iEneas”. Ehuru en insigtsfult och
outtröttligt nitisk man, synes likväl fodern hafva varit glömd af
lyckan. Han påkostade dock i sina knappa tillgångar allt på
sina barns bildning; Anna Maria hade 4 syskon. I det
tarf-liga föräldrahuset lärde hon att icke utvidga sina behof eller
skapa sig några nya, att vara nöjd med sin lott, att deltaga
och hjelpa, alt hålla sig till kärnan i stället för ytan.
Sitt första poem författade hon vid 17 års ålder. Det
bär namn af ”Thékonseljen”, och derefter följde snart några
andra. Derpå började hon, egentligen på uppmaning af
hertig Carl, att för theatern bearbeta dramatiska ämnen, operor
och dylikt, hvilka hon dock sedermera förkastade.
I sitt 26 år gifte hon sig med sekreteraren, sedermera
kommerserådet Carl Lenngren, en man af bildning och
kunskaper, tillräckligt ådagalagda af det sätt, hvarpå han
redigerade Stockholmsposten. Genom detta äktenskap kom hon
i en särdeles lycklig ställning, den hon gjorde ännu
fördelaktigare genom sitt husmoderliga sätt att sköta den inre
hushållningen. Lenngrenska huset blef snart en samlingsplats
för tidens utmärktaste snillen. Vid den intagande värdinnans
thébord infann sig esomoftast sällskapet ”Pro Sensu
Com-muni”; sjelf var hon ledamot af samfundet ”Utile Dulci”,
och Kellgren kände sig aldrig lyckligare än då hon sjöilg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
