Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En badort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SB
månad drack kaffe; all man måste släcka ljuset klockan nio
på qvällen för att spara; att man måste frysa i långa
månader för alt kunna betala hyran för en våning, som blott
eldades tre gånger om året. Hela staden visste att så var —
bela staden log ål majorskan; men hela staden drack hennes
kaffe och sköQade faten på hennes små supéer.
Ändtligen, sedan Ernestine jemkal på stolen, bläddrat i
noterna, med den anmärkningen att allt föreföll henne
gammalt, började hon en af dessa bravurarier, som äro och bli
det uppöfvade musikaliska sinnets förljusning. Alla sinnen
kunna öfvas upp till anspråk, som bli desto större, desto mera
sällan de kunna tillfredsställas. Smaksinnet uppöfvas hos
gourmanden till den grad, att han njuter af rätter som
antingen smaka ingenting, eller verkligen illa, för alla som ej
ega hans uppöfvade sinne. Synsinnet uppöfvas hos den så
kallade konstkännaren till den grad, att han ej kan finna
någonting skönt i naturen, om det ej år måladt med olja på
spatlad väf. Luktsinnet blir hos den förvekligade så
finbil-dadt, att det ej nöjer sig med rosens doft eller den friska
ångan från Linnaean då hon doftar i skogen, utan
nödvändigt måste ha det luktande ämnet i form af luktvatten eller
hårolja i en flaska eller, i form af pomada i en burk af
Sé-vres-posllin. Så är det också med hörseln. När det
musikaliska sinnet är oöfvadt (och hos många tar ingen öfning)
tränger en psalm, en enkel folkvisa, lika enkelt sjungen som
den tänktes från början, dock ned i hjertat och väcker, icke
en stormande förtjusning, utan en stilla, näslan helig glädje,
en längtan efler det evigt enkla, heliga, som vi ana men ej
förstå. Men del bildade musikaliska sinnet väckes endast af
de lechniska svårigheterna och fattas af en förtjusning, som
tränger till händer och fötter, hvilka också ansträngas, då der*
emol den obildade när han njuter håller händerna stilla, men
känner huru en varm flod bryter sig fram genom själen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
