Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En badort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man Iror alt detta är bildningens kännetecken, — låt
så vara; men då är det också ett kännetecken på bildning,
då marknadspubliken under stormande beundran åskådar en
akrobat som lägger sig tredubbel, eller en apa som står på
hufvudet. Detta är också konst, och den goda publiken lär
sig af hela spektaklet ingenting, utan går derifrån lika
klumpigt och med lika inåtvända fötter som förut.
Ernestines sång var emellertid af den art att notarien
alldeles förtjustes. Det var klart; ty han var en man med
smak, och en man med smak känner ej något annat än
ukoa-slen.D För honom är »konsten» allt, och det enkla,
naturliga, intet. Han, liksom alla af hans art, tycktes anse hela
skapelsen för någonting misslyckadt; ty de inskicka allt som kan
kallas naturligt till ett sorts Orlopediskt institut, som heter
konstens helgedom, der man så länge ledvrider och
uppöf-var förmögenheterna att de, när de åter synas eller låta höra
sig för verlden, i alla lemmar bära märken efter bandager
och sträckningsanstalter.
Det är emellertid detta, som företrädesvis kallas
»bildning» — en sorts bildning som försummar alla
mennisko-andens ädlare anlag och odlar de tillfälliga organiska
företrädena. Det var just denna slags bildning det gamla Rom
vann, och som var förespelet af dess fall såsom stat, sedan
den undergräft dess bestånd som en andlig enhet, enda
vil-korel för ett bestående.
Den goda majorskans ögon lyste af fröjd hvarje gång
Ernestine lyckligen lupit öfver en svårighet, hvarje gång
hennes strupe utan att brista förmått drilla som ett positif; men
med en blick som på en gång förrådde medömkan och smärta
betraktade hon emellanåt Emma, som i sin enkla blårutiga
bomullsklädning, blyg och tillbakadragen i sitt sått att vara,
bjert stack af mot Ernestine, som klädd efter nyaste modet,
och långt ifrån icke blyg, tilldrog sig allas blickar. Major-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
