- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1853 /
32

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En främmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som kanske mer beror på förfall hos husbondfolket, än på
något förfall hos de lägre. Man tackade emellertid ganska
uppriktigt, och notarien hade ett alldeles ypperligt tillfä
utveckla sin förmåga af konsttermer, det som vanligdh
ersätta all kunskap och allt vetande.

Axel framträngde således alldeles obemärkt till
majorskan, som med fuktade ögon betraktade den sköna grupp,
som samlat sig kring Ernestine.

— Det är Axel, mamma! — hviskade Emma. Hon
måslc hviska det flere gånger, innan majorskan återkom från
den modersfröjd i hvilken hon varit försjunken.

— Hvem? — yttrade hon slutligen, under del att ett
moln af missnöje flög öfver hennes anlete; — hvem?

— Axel, mamma, vår Axel.

Majorskan såg nu den bugande ynglingen och höll på
alt med ett gladt smålöje räcka honom handen; men
plötsligen sansade hon sig och sade: — Jaså, välkommen! Är
han kommen till staden?

— Ja, goda majorska.

— Hm jaså. Han kan ju komma hit i morgon.

— Ja, det ämnar jag visst, — sade ynglingen, som ej
tycktes märka majorskans stela ceremoniösa uppförande, —
alla dagar, liksom förr, goda majorska. Ack t hvad ni varit
god mol mig; om ni icke mins det så mins jag — och
mamsell Emma se’n — lack för sist!

Den förslc af gästerna som observerade den främmande
var notarien, hvars runda ögon hade någonting allseende uti
sig. Dessa hans ögon belraktade ynglingen och majorskan så
frågande, att majorskan tvingades all bryta tystnaden och
säga: — Det år Axel Erman, han, gossen som min salig
man . . .

— Jaså, jaså, — yttrade notarien. — Välkommen igen,
kära du!

Ynglingen rodnade, men bugade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1853/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free