Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Den bleke Herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derpå gör ej verlden afseende. Du blir aldrig gift, Emma
lilla, utån jag måste dö med den sorgen att vela dig oförsörjd.
Emma smålog.
— Du anser det för lappri, men du år, med dina
underliga åsigter, med din beskedlighet och din blygsamhet, för
mig ett sorgebarn.
— Goda mamma, säg ej så, det gör så ondt i hjertat.
— Jag vill ej såra dig, men du inser ändå, alt du står
långt efter för din syster; hvarför skall du det, stackars Emma ?
— Jag är ej alt beklaga.
— Det förstår du icke.
— Jag beklagar mera Ernestine, som får en sådan man.
— En sådan, en ädel man?
— Låt vara, mamma lilla, men Ernestine sätler
troligen ej stort värde på hans ädelhet; dessutom, rent ullaladt,
jag tror ej särdeles derpå.
— Hvad nu?
— Lika litet, förlåt min uppriktighet mamma, som jag
tror på tant Tornérkrans’ ömma hjerta; hon synes mig alllför
mycket agera känslor, för att verkligen ha dem.
— Eramal Emma! Du vet ej hvem du talar om och
hvem du lalar vid.
— Jo mamma, jag vet begge delarne och vet också, alt
om tant Ryppels penningar icke varit å ena sidan och
fri-herretiteln å den andra, så . . .
— Hvem har sagt dig det der? Det har du aldrig
uttänkt sjelf.
— Jo sjelf, söla mamma.
— Emma, du är och blir elt sorgebarn; hvem vill ha dig?
Emma smålog.—Åh mamma, väl kunde någon vilja ha mig.
— Dig?
— Ja. Skulle det glädja mamma?
— Ja, verkligen, om någon ville ha dig, förutsatt att
det är en hederlig menniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
