Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Den bleke Herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ernestine har rest, — yttrade majorskan till Emma;
— det barnet har aldrig gjort mig annat än glädje.
— Ack ja mamma!
— Nu är hon förenad med en ädel man.
— Men mamma, bra eländig ser han ut.
— Eländig! hvilka idéer! Ligger väl mannens värde i
att se bra ut?
— Nej visst icke, men det tycks som han skulle vara
sjuklig och . . .
— Sjuklig? Ja, det vela vi, han har förkylt sig i
Schweiz under en fotresa i bergen då han ... du har väl
hört berättelsen; min vän friherrinnan har berättat alltihop.
— Nej.
— Jo ser du, i Schweiz är alldeles oöfverstigliga berg,
men mellan dem ligga små gångstigar, der de resande måste
färdas. Då Gabriel der i sällskap med en rysk furste och
en engelsk lord vandrade fram, fingo de höra nödrop.
Ryssen och engelsmannen vågade sig ej förbi de beständigt
nedrasande lavinerna; men Gabriel gick med gammalt svenskt mod
fram och fann en hel fattig familj nära begrafven i snön.
Han bar då den stelnade och dånade modren derifrån, sedan
barnen, och räddade alla. Men en åder sprang i bröstet och
sedan har han en utvidgning i hjertat. Var del ej ädelt?
— Jo, mamma.
— Och nu skall Ernestine ega honom, hans namn,
häris rang och hans framtid.
— Ja.
— Kära Emma, der ser du hur en flicka, som bryr
sig om bildning, som söker alt genom konst höja sina
naturliga behag, går en lycklig framtid lill möles och ständigt
gläder en mors hjerta.
— Ack mamma!
— Ja, kära Emma, du är god, beskedlig, flitig, huslig;
allt det der är bra; du är uppoffrande — allt godt; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
